Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■reste sig i samma ögonblick i stigbyglarne för att titta
äfven han.
— Hallå, fröken Rosario — ropade han och gjorde
med högra handen uttrycksfulla åtbörder. — Nu äro vi
har — här har jag er kusin med mig.
— Nu har hon fått sigte på oss — sade främlingen,
under det att han höll på att sträcka halsen ur led. —
Men om jag ser rätt så har hon med sig en herre . . .
en prest.
— Det är herr Penitenciario — sade bonden.
— Min kusin ser oss . . . hon lemnar presten ensam
och skyndar in i huset . . . Hon är vacker . . .
— Som en dag.
— Hon blef röd som en pion. Kom, Lycurgus, kom!
III.
Pepe Rey.
Innan vi gå vidare, är det bäst att omtala hvem
Pepe Rey egentligen är och i livad ärende han kommer
till Orbajosa. Då brigadbefälhafvaren Rey år 1841 dog,
lemnade han efter sig tvenne barn, Juan och Perfecta,
båda nygifta; den senare med den rikaste egendomsegaren
i Orbajosa och den förre med en flicka från samma stad.
Perfectas man hette Manuel Maria José de Polentinos och
Juans hustru Maria Polentinos; men trots det att de hade
samma tillnamn, var slägtskapen emellan dessa båda
Polentinos något dunkel och af det slag, som fordrar ett
stycke krita att uträkna. Juan Rey var en framstående
rättslärd, som tagit sina examina i Sevilla och
utöf-vade sitt yrke som advokat under trettio år i samma
stad med lika mycken ära som vinst. Redan 1845 blef
lian en k lin g och hade en son, som började göra tjuf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
