Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att ännu under långa år kunna sprida glans och ära
öfver familjens illustra namn.
Också kände Perfectas tacksamhet inga gränser. Hon
skr ef med tusende ömma ord till sin broder från
Orba-josa, der hon beslutat lefva, ända till dess hennes dotter
växt upp: ”I)u har varit mera än en broder för mig,
och för min dotter mera än hennes egen fader. Huru
skola hon och jag kunna återgälda dig alla dessa
väl-gerningar? Ack, älskade broder, allt ifrån den stund min
dotter kan tala och uttala ett namn, skall jag lära henne
välsigna ditt. Min tacksamhet skall räcka hela mitt lif.
Din ovärdiga syster sörjer öfver att icke hafva något
tillfälle att visa dig, huru mycket hon älskar dig, och
öfver att icke kunna på ett värdigt sätt belöna din
själs-storhet och ditt hjertas ”omätliga godhet”.”
Då detta bref skrefs, var den lilla Rosario två år
gammal. Pepe Rey var instängd i en skola i Sevilla
och ritade linier på papperet, bemödande sig om att
bevisa, att summan af alla vinklarne i en triangel är lika
med två räta. Dylika ledsamma axiomer fann han mycket
besvärliga. Men åren gingo och gingo. Gossen växte
upp, alltjemt sysslando mod linier. En vacker dag gjorde
han en linie — en linie som kallas Från Tarragona till
Montblanch. Och första gången han gjorde allvar af sin
barndoms lekar var, då han byggde den 120 meter långa
bron öfver floden Francoli.
Under lång tid fortsatte dona Perfecta att bo i
Or-bajosa. Som hennes broder aldrig lemnade Sevilla,
för-gingo åtskilliga år, utan att de träffade hvarandra. Hvar
tredje månad ankom punktligt ett bref, som lika punktligt
besvarades, och detta utgjorde den enda förbindelsen mellan
dessa tvenne hjertan, hvars ömhet för hvarandra hvarken
tid eller afstånd förmådde förminska. År 1870 drog sig
Juan Rey, i medvetandet om att väl hafva fylt sin plats
inom samhället, tillbaka för att i lugn tillbringa sina
återstående dagar i sin präktiga bostad vid Puerto Real.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
