Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
retorik vid läroverket, ocli under utöfvandet af detta ädla
yrke hade han förvärfvat sig ett stort förråd af
horati-anska citat och blomstrande bilder, dem han visste
använda med smak och fyndighet. Vi behöfva icke göra
vår beskrifning vidlyftigare, utan tillägga endast att, dä
han hörde, huru de resandes hästar trafvade fram pä
Galle del Condestable, svepte han omkring sig manteln,
satte till rätta hatten, som icke alls satt som den borde
på det vördnadsvärda’ hufvudet, och mumlade för sig
sjelf, under det han gick fram emot huset:
— Vi skola väl titta på det underbarnet.
Under tiden steg Pepe af hästen och blef i sjelfva
portgången emottagen af doña Perfectas ömma omfamning.
Hennes ansigte var dränkt i tårar och hon kunde endast
framstamma korta och afbrutna ord, som vore ett
uppriktigt uttryck af hennes kärlek.
— Pepe . . . kors så stor du har blifvit . . . och med
skägg . . . Jag tycker det var ej längre se’n än i går jag
hade dig på mina knän . . . och nu är du redan en man,
en riktig inan . . . Hvad tiden går . . . Herre Gud! Här
ser du min dotter Eosario!
Emellertid hade de kommit in i det rum i nedre
våningen, som vanligen tjenade till mottagningsrum, och
der förestälde doña Perfecta sin dotter för Pepe.
Eosario var en ung flicka med ett svagt och
bräckligt utseende, som tillkännagaf anlag för hvad som
portugiserna kalla saudades’). I hennes fina och rena drag
kunde man iakttaga något af denna perlemorlika skönhet
och finhet, hvarmed de flesta novellister älska att
utsmycka sina hjältinnor och utan hvilken sentimentala
anstrykning ingen Enriqueta eller Julia, efter hvad det tycks,
kan göras intressant. Men det mest i ögonen fallande
hos Eosario var, att det hvilade öfver henne ett sådant
uttryck af ljuf blygsamhet, att man vid hennes åsyn icke
1) Trånsjuka/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
