Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■pone ordene vites säger landtlifvets store skald . . . Nå
liur står det till, herr José?
Ingeniören och presten togo hvarandra i hand. Derpä
vände sig den senare om och, pekande pä en yngling,
som kom efter honom, sade han leende:
— Jag har det nöjet att presentera min käre
Jacintino för er . . . en ljus pojke ... en riktig vindböjtel herr
José.
IX.
Missämjan växer och hotar att öfvergå
till öppen tvedrägt.
Tätt bredvid prestrocken framstack ett friskt och
rosigt ansigte. Jacintito helsade på vår unge man, icke
utan en viss förlägenhet.
Det var en af dessa brådmogna ynglingar, dem ett
alltför medgörligt universitet i förtid släpper ut i
verl-dens hetsiga strider, låtande dem tro, att de- äro män,
derför att de tagit sina examina. Jacintito hade ett
fylligt och behagligt ansigte och kinder, röda som en ung
flickas. Han var liten och satt till växten, kanske något
för liten, och af skägg egde han icke mera än det mjuka
jun, som brukar vara dess föregångare. Han kunde icke
vara stort mer än tjugo år. Allt sedan barndomen hade
han uppfostrats under sin utmärkte och förståndige
morbroders ledning och härmed hafva vi sagt nog, för att
läsaren skall förstå, att den unga plantan icke fått
utveckla.. sig i sned riktning. En sträng pligtkänsla
vägledde alltid Jacintito och i uppfyllandet af sina
studie-pligter lät han icke ens den minsta anmärkning komma
sig till last. Sedan han slutat sina universitetsstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
