- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
6

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tårar — den nemligen, att statuera hvad som i detta fall
är det rätta eller det orätta; belst detta ofta är
konditionelt, och bestämmes af en individuell, standom kanske af
en ensidigt uppfattad, åsigt.[1] Ty man må säga hvad man
will, så måste man antaga att sjelfva det lefvande
foikspråket
alltid är, och blir, det rätta; äfven om det i
något fall skulle strida emot grammatikans reglor, eller skilja
sig ifrån det antagna skrifspråket; hvilket alltid, förr eller
sednare, slutligen ändå måste rätta sig efter talspråket.
Likaså måste man antaga att hvarje enskild individ af
folket, som är sitt språk mäktig, talar det, på sitt vis —
ganska grammatikaliskt, och korrekt, så vida det förstås af
andra — utan att ene någonsin veta hvad grammatika vill
säga. Vi lefva dessutom numera icke i de tider då
despoter, såväl i politiskt som i intellektuelt afseende, styrde
och regerade i verlden. Ty liksom sjelfva folket, i
nationelt afseende, utgör den högsta (och vi kunna gerna säga,
för landet — den heligaste) auktoritet, så utgör äfven
sjelfva folkspråket, såsom sådant, i vetenskapligt afseende, den
högsta instans. Detta låter kanske illa för mången,
liksom det strider emot den allmänna åsigten, men dertill
skall det ändå troligen en dag gå. Ja säg — hvad har
väl då t. ex. resultatet blifvit af alla de många
grammatikaliska försöken, hvarmed vi, under en tid af 200 år, sökt
mönstra och mästra vårt språk? Den grammatika som
skrefs i dag — duger icke mera i morgon. Hvarföre?
Emedan de alla, mer eller mindre fullständigt, förbisett och
icke rättat sig efter talspråket; hvarpå dessutom äfven
tiden något kanske kunnat inverka. Vi behöfva väl icke


[1] Nå är det då rätt, skall någon fråga, att t. ex. säga pater
mea
? Man lemnar det nu derhän, om det är rätt eller orätt; man
säger blott att Romarne icke så brukade det, ja — att de icke ens
förstodo det; och öfverlemnar härvid åt lärjungens omdöme att sjelf
närmare reflektera öfver orsaken dertill. Troligen skall han af sig sjelf,
ur språkets egen organism, leda sig till den insigt och kännedom,
hvartill man hittills genom en yttre autonomi, ofta kanske emot hans
förstånd och öfvertygelse, sökt tvinga honom (jmf. Suomalainen 1846. N:o 8.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:24:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gcafinska/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free