Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillägga, att vi med ordet dag här förstå en obegränsad
dimension af tid. Med allt detta neka vi ingalunda
grammatikans stora nytta, och förtjenst, vid underlättandet af
ett språks studium — för nyss begynnaren; liksom vi tro
att den alltid blir ett vigtigt stöd för den underordnade
och medelmåttiga förmågan. Men menniskotanken — som,
medelst sina egna lagar, sjelf tillskapat språket — äger ett
vida högre, och större, fält för sin verkningskvete, än att
instängas inom språklärans trånga skrankor. Vi finna
derföre att snillet, skalderna, och hvarje större originell och
sjelfetändig författare, i detta afseende, sjelfve öppnat sina
egna banor, och dervid äfven bildat sin egen grammatika;
hvilken de följa, i likhet med den härom medvetslösa
bonden — ej derigenom att de upphäfva, och motsäga,
språkets allmänna lagar; men derigenom att de, på sitt vis, i
någon mån utvidga, förändra, och förbättra dem. Liksom
alla andra naturprodukter, måste naturligtvis äfven språket
följa vissa allmänna lagar; men dessa äro till sin natur
vilkorliga, och konditionella; icke apodiktiska. De ligga
dessutom redan, medvetslöst, i dess natur; d. v. s. de
måste vara gifna språket inifrån, icke utifrån. Det är
redan i denna punkt, vi, till en början, torde vara af liten
skiljaktig mening med våra grammatici.
Det vore visst mycket ännu att säga angående detta
ämne, men tiden och tillfället tillåter det icke här; och vi
hafva dessutom ännu några andra vigtiga frågor att
vidröra, innan vi komma till sjelfva vårt hufvudämne.
Man har vanligtvis, vid fråga om det Finska språket,
särskildt fåstat sig vid tvenne hufvudomständigheter;
nemligen — vid dess rikhet och — vid dess skönhet; och
vi vilja således äfven härvid litet uppehålla oss. Vi
kunna ännu tillägga en tredje egenskap, — dess ovanligt, ja
oförklarligt, fina logiska takt och hållning[1],
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
