Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tills blefvo föremål för forskning, och redan denna
omständighet gjorde att icke heller resultatet deraf kunde blrfva
större än hvad det blef, nemligen — att riktigt kunna
förstå dem.
Det är således ej förr än i sed na re tider, som först
några, och sedan flere, af de nyare, och lefvande, språken
ådragit sig forskarens uppmärksamhet, allt iden mån dessa språk,
hvar efter annan, liksom framträdt i dagern, och, fram för de
öfrige, gjort sig mera gällande. Sålunda uppstod hos oss,
här i Europa, snart efter hvarannan, Tyska, Franska, och En-*
gelska språken, m. fl. såväl till följd af den större roll, eller
politiska betydelse, dessa nationer ägde i den politiska
vågskålen, som ock till följd af den bildning, hvarigencyp dessa
folkslag utmärkte sig framför alla andra. Men äfven nu stod
språkforskningen qvar nästan på samma punkt, i vettenskapligt
afseende, och sträckte sig föga längre än till hvad som
erfordrades till Grammatikaliska och Lexiografiska arbeten, för att
kunna förstå, eller lära sig känna dem, d. v. s. för att lära
sig riktigt tala, och skrifva, dem.
Men i samma mån som den gamla klassiska litteraturen
började för oss, mer eller mindre, förlora sitt predominerande
värde, eller måste åtminstone dela det med några af de
nyare, och lefvande, språken ■— i samma* mån började ock
småningom det ena folket, efter det andra, att inse, ooh uppfatta,
viglen, och betydelsen", d. v. s. värdet af sitt eget språk.
Hvar och en gick härvid nu närmare till sig sjelf, och man
började småningom finna att det hvarken var nödigt, eller
ändamålsenligt, alt, såsom man säger, ”gå öfver ån efter vatten,*’
isynnerhet sedan man insåg, hvad man förut knappt vagade
ana, nemligen: att ett och hvart af de skilda språken var,
för sin nantion, icke blott kapabelt, och fullkomligen dertill
qualificeradt, att uppfatta och återge allt hvad man inhemtat,
och lärt sig, såväl af den klassiska som af den nyare
litteraturen, utan var tillika det enda, rätta, och naturliga medlet,
att befordra en allmännare folkets bildning. Sålunda fick nu,
i hast, språk, hvilka förut af utlänningen föraktades, och ofta
äfven missaktades inom eget land, ett högt värde — allt
som man insåg vigten, och nödvändigheten, att begagna dem
såsom ett medel till folkets, och nationernas, civilisation; ett
sträfvande, som utmärker nutidens karakter. I samma mån
som nu de skilda språken fingo ett annat, och högre, värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
