Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL GRIMBERG
Det var på uppmaning af Paul I1 och för att behaga denne,
som preussiske konungen då grep in i hertigens af Mecklen-
burg underhandling med Gustaf Adolf om skadestånd för att
förlofningen mellan denne, och hertigens dotter gått om intet.
Fredrik Vilhelm ålade Tarrach, sitt sändebud i Stockholm, att
inför svenska regeringen betyga sin konungs intresse för att
skadeståndsfrågan uppgjordes ”på ett för båda parterna pas-
sande och tillfredsställande sätt”. Gustaf Adolfs kärfva svar,
att han ej ville veta af någon främmande medling, bragte strax
den försiktiga preussiska regeringen till tystnad2. Men vid
svenska hofvet glömdes dess närgångenhet ej så lätt.
Den kortvariga diplomatiska beröringen hade ej varit äg-
nad att närma de båda makterna till hvarandra, Gustaf Adolfs
korta besök i Berlin i augusti ej heller. Tvärtom var man an-
gelägen från preussisk sida — för att ej indragas i följderna af
Pauls förbittring på svenske konungen3 — att framhålla, att
denna visit ej medfört några ”intimare förbindelser” mellan
preussiska och svenska hofven, och att Fredrik Vilhelm icke
ämnade taga någon del i dettas politik.4
Detta fick också Gustaf Adolf se, när han i slutet af året
sökte närma sig Preussen med hänsyn till den förestående kon-
gressen i Rastadt, som skulle omdana Tyska rikets territoriella
förhållanden. Dels sökte han stöd hos Preussens nyvordne
konung, Fredrik Vilhelm III, mot Österrikes befarade vägran
att erkänna den svenske ambassadören på kongressen, dels var
han ifrig att få veta, om konungen skulle vilja hjälpa Sverige
till territoriell ersättning för att det uppgåfve sin rätt som ga-
rant af westfaliska freden och tilläte betydande landförändring-
ar inom riket (!)5 — I preussiska kabinettet blef man, förklarligt
1 Haugwitz till Fredrik Vilhelm den i juli 1797. ”Schwed. Dep.”
Berlin.
2 Om denna underhandling se. vidare Lundin, ”Wismars pantsättande etc.”
3 Se härom Schinkel ”Minnen etc.” IV: 36—37.
4 Tarrach skulle med dessa förklaringar till ryske ministern i Stockholm,
Alopeus d. y., vederlägga de misstankar för hemligt, samförstånd mellan hofven
i Stockholm och Berlin, som utspridda rykten kunde inge ryska regeringen.
Preuss. reg. till Tarrach d. 18 sept. 1797. Berlin.
5 C. C. Berlin d. 24 nov. 1797. — Tarrachs dep. d. 24 nov. Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
