Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 CARL GRIMBRGE
För Gustaf Adolf, som vid samma tid varit nära att. räka
i krig med sin granne i öster, måste denna sammanslutning te
sig hotfull nog. Förhållandena nödgade honom att hämma sin
förtrytelse tills vidare.*
1 Han upplyste Tarrach om att han ieke
erkände någon främmande inblandning. Dock ville han låta
förelägga ministern officiella akter, som bevisade Sveriges
rätt.2 — Preussiska hofvets svar till Tarrach var ett fullkom-
ligt återtåg. Det hade misstagit sig.3
Preussens förhastade uppträdande kvarlämnade hos den
känslige och långsinte Gustaf Adolf en bitterhet, som aldrig
gick bort. Hans förtrytelse och misstro taga sig flera uttryck
under den närmaste tiden. Så instruerar han Bildt, sin mi-
nister vid riksförsamlingen i Regensburg, att träda på därva-
rande kejserliga kommissariers sida, om dessa ämnade motar-
beta Preussens anspråk på nya virilstämmor vid riksdagen, ty
konungen hade anledning att tro, det Preussen skulle ställa
sig afvogt mot hans egen önskan att vinna ännu två virilstäm-
mor, nämligen för Wismar och Rygen.4
Ett ypperligt tillfälle att ge Preussen betalt med samma
slags mynt, som det själft begagnat, tycktes erbjuda sig på
ar att se Pommern ”aldeles enclaverai uti preussiska besittningar, att se Preus-
sen utsträcka sig så vida omkring Östersjön.” C. C. Berlin d. 19 jan. r8o2.
1 Men Ehrenheim skrifver någon tid senare: ”Sådan chicane bör man ej
göra för intet.” C. C. Berlin d. 25 mars 1803.
2 Tarrachs dep. d. 8 och 11 febr. 1803. Berlin.
3 Visserligen ordar Fredrik Vilhelm om sin rätt att handla som han gjort och
sin föresats att träda emellan vid alla dylika tillfällen i framtiden ; men han förkla-
rar slutligen, att då svenske konungens svar angåfve, det denne ej hade för afsikt
att ”besvära eller oroa hertigen genom nya anspråk,” så vore Hans preussiska
Maj :t lugnad och ville ingalunda blanda sig i underhandlingarna ”med mindre båda
de underhandlande parterna gjorde honom uttryckliga förslag därom.” — Gus-
taf Adolf och Ehrenheim ansågo sig emellertid ha rätt att vänta ett ännu mer till-
fredsställande svar från Berlin, sedan man förelagt Tarrach de akter, som bestyrkte
Sveriges rätt. Något sådant kom dock aldrig, och den sista skrifvelsen i denna
sak mellan kabinetten i Stockholm och Berlin blef Ehrenheims svarsnot till Tar-
rada af den 19 mars, hvari upprepas, att Gustaf Adolf aldrig haft några
fientliga afsikter mot hertigen, samt att han förbehölle sig sina rättigheter utan
något intrång.
4 C. C. Regensburg apost. d. 22 febr. 1803. — Österrike skyllde på att Preus-
sens intriger lade hinder i vägen för Gustaf Adolfs önskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
