Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE OCH PREUSSEN 13
hösten samma år, då Mecklenburg syntes hotadt frånFrankrike
med tvångsbetalning under väpnad påtryckning. Då utgick
befallning till Brinkman, svenska sändebudet i Berlin,1 att,
därest hertigdömet hotades med någon som helst våldsåtgärd,
genast tillställa Haugwitz en not af innehåll, att svenske ko-
nungen intresserade sig för denna sak i egenskap både af riks-
furste och af granne till det hotade landet och följaktligen hade
förtroligt vändt sig till Hans preussiska Maj:t, emedan han
voie underrättad om dennes ”åtgärder hos franska regeringen
för att betrygga norra Tysklands lugn(!)“. Slutligen borde
noten uttala Gustaf Adolfs förväntan att af Hans preussiska
Maj :t erhålla ett tillfredsställande meddelande om resultaten
af dessa åtgärder.2 — Men förhållandena blefvo ej så allvarsam-
ma, att de gåfvo anledning till officiell inblandning från svens-
ka regeringen.3 Den goda viljan fanns för visso.
Gustaf Adolfs ovilja öfver ”Preussens egoisme och Pas-
siva Systeme” gick denna tid så långt, att den födde hos ho-
nom planen att rent af skapa ett motförbund mot denna stat
inom Tyska riket. Han ställde nämligen den 10 november en
instruktion till Bildt att arbeta på en fast och uppriktig före-
ning af Rikets regerande furstar till det helas och hvarandras
försvar. Föreningen ”skulle, såsom en blott defensiv akt, icke
vara synligen riktad emot någon magt, ehuru fölgderne däraf
1 Engeström hade plötsligt återkallats från sin beskickning, och Carl Gu-
taf von Brinkman utnämnts till hans efterträdare såsom chargé d’affaires.
2 C. C. Berlin d. 3 nov. 1803.
3 Brinkman fann icke nödigt att inlämna en not ännu, men delgaf Haug-
witz muntligen sin konungs åsikter, hvilka utrikesministern försäkrade, att Hans
preussiska Maj :t delade. Ty framför allt borde neutraliteten i norra Tyskland
bevaras; och preussiska regeringen hade redan besvärat sig genom en not till
franske ministern i Berlin öfver likartade årgärder mot Hamburg. Brinkmans
dep. d. 15 nov. 1803.
Några dagar senare lofvade Haugwitz å sin konungs vägnar att sända kurir
till preussiska sändebudet i Paris, Lucchesini, med befallning att yrka på att Bo-
naparte skulle stå fast vid sina löften och respektera neutraliteten. Saken hade
blifvit föremål äfven för mecklenburgska och ryska sändebudens framställning-
ar. Brinkmans dep. d. 19 nov.
Men efter några veckor hade berlinska kabinettet trumf på hand : en kurir
från Lucchesini medförde det svar, att förste konsuln återtagit sina fordringar mot
Mecklenburg. Därmed var denna sak utagerad. Brinkmans dep. d. 10 dec.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
