Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 CARL GRIMBERG
funne sig denne hindrad af särskilda betänkligheter att afge en
betryggande förklaring angående sina förbindelser med Eng-
land, så måste Preussens konung mot sin vilja taga det afgö-
rande steget mot svenska Pommern för att aflägsna en hotande
fara. Men statsministern förnekade högtidligen, att Fredrik Vil-
helm hade några planer för egen räkning på denna provins.1 —
Därmed var ju utsagdt, att om Gustaf Adolf ej afgåfve de i no-
ten begärda försäkringarna, redan detta skulle tydas som bevis
på offensiva planer och följaktligen medföra svenska Pommerns
besättande af preussiska trupper.2
Laforest lugnades tills vidare med en svarsnot, till livilken
var fogad en afskrift af Hardenbergs not till svenska sändebudet.
I den förra betonades särskildt, att Preussens konung kraftigt
litade på franske kejsarens försäkringar om fredens bevarande i
Nordtyskland.3
Den 29 december erhöll Gustaf Adolf i Stralsund Harden-
bergs not jämte Brinkmans berättelse om utrikesministerns
muntliga tillägg. Ehuru noten egentligen blott var en bekräf-
telse på Hardenbergs skrifvelse till Armfelt, kom Preussens åt-
gärd dock oväntadt ”efter de starka föreställningar, kejsaren af
Ryssland låtit göra preussiske konungen” för knappt mer än två
månader sedan. Gustaf Adolf ansåg sig nu ha skäl att tro, ”det
konungen af Preussen härtill tvungen af Bonaparte, änteligen
måst kasta sig i dess armar, och nyttiat denna utväg med Mig
såsom det enda återstående medel att söndra en coalition, som
är fruktansvärd för preussiska systemets inkräktningsplaner,
och i fall detta ej lyckades, åtminstone söka bemästra sigSvens-
ka Pommern”. Säker på Alexanders bistånd, ansåg sig Gustaf
1 Brinkmans dep. d 26 dec. 1804.
2 Omkring två veckor därefter hade Brinkman ett nytt samtal med Harden-
berg, då denne — under intryck af att Gustaf Adolf påräknade Rysslands stöd! —
preciserade Preussens fordringar därhän, att man ville ha endast en officiell försäk-
ran af svenske konungen, att hans förbindelser ingenting ändrade i Pommerns till-
stånd, sådant Preussen garanterat det. Preussiska regeringen ville ej inblanda sig i
frågan om de engelska subsidierna eller om användningen af de omtalade 25.000
man, blott svenska regeringen vederläde uppgiften, att ett fördrag existerade, en-
ligt hvilket dessa skulle landsättas på Tysklands kust. Brinkmans dep. d. 1.2 jan.
1805
3 Afskrift af denna not bland ”Paris. Dép; ches etc.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
