Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 CARL GRIMBERG
ligare diplomatiskt språk öfversatte konungens kärfva svar,
medförde ingalunda någon förändring i läget.T
Så stodo de båda konungarne fast förskansade bakom sina
föresatser att vänta första fjätet till försoning från motsidan.
Fredrik Vilhelm var dock den från början förolämpade parten
och hade följaktligen rätt att vänta en förklaring från svenske
konungen. Och ehuru preussiska regeringens uraktlåtenhet att
mottaga Gustaf Adolfs bref gaf denne anledning att känna sig
kränkt, kan dock den sistnämnde ej sägas ha med detta bref bju-
dit handen till verklig förlikning. Brinkman förutsåg med sorg
”omöjligheten af att någonsin föra den ifrågavarande underhand-
lingen till ett lyckligt slut. Man kan draga upp två parallela lin-
jer med den största noggrannhet, man kan fortsätta dem i det
oändliga, men de skola aldrig mötas”.1
2
* *
*
Koalitionen hade fått dödshugget vid Austerlitz. Det ver-
kade en omkastning i Preussens politik. I stället för att rikta till
Napoleon det ultimatum, som öfverenskommits genom fördraget
i Potsdam, inlät sig Haugwitz, som erhållit denna ambassad,
själfrådigt i underhandlingar om förbund med segraren för att
rädda freden åt sitt land; och samma dag, som Preussens härar
bort rycka i fält mot Napoleon, undertecknade Plaugwitz med
denne alliansfördraget i Schönbrunn, som tillförsäkrade Preus-
sen evärdlig besittning af Hannover mot afträdelse af Ansbach,
Cleve och Neuenburg. I det slutgiltiga fördraget i Paris den 15
februari tvang Napoleon därjämte Preussen att tillsluta för Kng-
land sina hamnar vid Nordsjön äfvensom Lybecks hamn i
verkligheten en krigsförklaring mot sistnämnda makt.
1 Afskrift bif. Brinkmans dep. d. 17 dec. 1805 och i ”Actes etc.” Berlin.
Brinkmans dep. d. 4 jan. 1806.
Hardenberg begagnade sig vid samma tid äfven af ryske kejsarens gene-
raladjutant, furst Dolgoruki, som mellanhand under hans vistelse i Berlin. Furs-
ten, som var personligen bekant med Armfelt, ansatte denne med ifriga uppma-
ningar frän preussiske utrikesministern, att äfven han mätte söka förmå Gustaf
Adolf till att skrifva ett bref af det innehåll, som ofvan nämnts. Men Armfelts be-
arbetningar hade lika liten framgång som Alopeus’ skrifvelse. Tegnér, ”Gustaf
Mauritz Armfelt” III: 78.
2 Afskrift af Brinkmans förut anf. enskilda apostill till Alopeus d. 15 dec.
1805. Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:24:52 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gcpreussen/0076.html
