Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under denna tid fick också Järta njuta af ett lyckligt
ehuru icke från sorger skonadt familjelif.[1] Men mörka
moln sammanskockade sig småningom på Sveriges himmel
och hotade att förstöra all både enskild och allmän lycka.
En så kraftig ande, som Hans Järta, kunde icke med
armarna i kors se fäderneslandet gå sin undergång till
mötes; och upplysande om honom är hvad en samtida
antecknat: "Tjensteförhållanden förde Järta och mig närmare
hvarandra. Vi utvexlade under månget åt förtroligheten
helgadt ögonblick våra bekymmer öfver det till upplösning
och fall bringade samhället. Vi gräto som barn öfver vår
oförmögenhet att ej kunna uträtta något, men lofvade
hvarandra att vara redo till hvad uppoffring, som kom i fråga,
när det fordrades och kunde ske, utan att för mycket
äfventyra rikets ännu i behåll varande lifskrafter. Vårt beslut
smittade ifrån sig; såsom en elektrisk gnista tände det allt,
som det fick vidröra, och snart hade vår föresats bildat
ett parti af frisinnade, ädla och behjertade patrioter".
Järtas deltagande i 1809 års statshvälfning är väl den
del af hans mångsidiga verksamhet, hvarigenom han icke
blott i största omfattning och varaktigast gagnat sitt
fädernesland, utan ock sjelf företrädesvis framstår såsom en
stor politisk personlighet. Valerius, hvilken stod vid hans
sida i det Konstitutionsutskott, som utarbetade
Regeringsformen, säger om honom, att "det var ej hans skuld, att
revolutionen blef, men i väsentlig mån en skuld till honom
att den blef sådan".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
