Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägrat att genast åtlyda hvad jag bestämdt äskat, eller,
efter en erhållen föreställning, underlåtit att erkänna dess
rättmätighet och att ådagalägga sin öfvertygelse derom
genom nya vedermälen af tillgifvenhet och förtroende".
Vid ett annat tillfälle kunde Järta såsom exempel på
denna allmoges utmärkta egenskaper åberopa, att år 1813
organiserades en Dalregementet tilldelad bataljon af omkring
700 beväringsynglingar, hvilka, efter att hafva blifvit endast
21 dagar öfvade af en major, 4 officerare och 4
underofficerare, kunde med all den ordning, man må vänta af
den bäst disciplinerade trupp, aftåga till den blifvande
krigsorten; Sedan denna bataljon, förenad med
Dalregementet, deltagit i kriget mot Norge och efter ett och ett
halft år återkom till hemorten, saknades blott 36 man.
Följande året bildades likaledes inom länet af
beväringsmanskap en korps af omkring 1,000 man, hvilka under
lika ringa befäl öfvades några få veckor och derefter
hemförlofvades, men snart derpå oförmodadt inkallades till
tjenstgöring. På åttonde dagen från den då
Landshöfdingen emottog denna reqvisition var åter hela korpsen
sammandragen på regementsmötesplatsen belägen 16 till
20 mil från de mest aflägsna socknarna, dit manskapet
blifvit hemförlofvadt. Ingen enda man saknades, och när
uppbrottet två dagar derefter skedde, fanns ingen modfäld,
ehuru man allmänt väntade, att denna trupp genast vid
ankomsten till Wermland skulle gå i elden.
Järtas erfarenhet var, "att Sveriges allmoge, ehuru den
ofta saknar förmåga att hålla tal om fäderneslandets sällhet
och ära, har en djup känsla deraf", och derföre var, efter
hans uppfattning, "den dyrbaraste egendomligheten i
Sveriges statsförfattning ett sjelfständigt och såsom sådant i
lagstiftningen deltagande Bondestånd". I följd af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
