Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föräldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oaktadt sina svårigheter var min far fullkomligt
redbar i alla affärsförhållanden, och ingen förlorade
på honom ett öre. Inom sitt län åtnjöt han ett odeladt
högt anseende, och till många allmännyttiga anstalter
tog han initiativet. Mot slutet af sin lefnad var han
sjuklig, och efter hans hustrus död blef hans kraft
bruten. Han lämnade någon tid därefter sin egendom
att skötas af en af hans söner och flyttade själf
till Karlskrona, där han inom ett halft år afled vid
59 års ålder.
Min mor var, som jag tror, den bästa människa jag
känt. Hon var dotter till en af hjältarne vid Högland,
sedermera amiralen baron Lagerstråle, men växte upp
i Kumla prästgård hos prosten Rosenstein, som var
gift med hennes moster. Dessa makar voro barnlösa
men mycket barnkära och hade från släktingar med
talrika familjer lånat en ansenlig mängd barn, hvilka
uppfostrades efter en egen men ganska framgångsrik
metod. Barnen härdades till kropp och själ men
öfveransträngdes alldeles icke med läsning. Under
snart sagdt hela sommaren lades böckerna bort, och
tiden anslogs till lekar och landtliga göromål. Min
mor var klädd som gosse, tills hon var femton år;
kunde tre böcker i Euklides, innan hon kunde
läsa rent, och lärde af främmande språk först
latin. Rosenstein brukade på skämt öfverhopa henne
med det utsöktaste och öfverdrifnaste smicker, på det
hon icke skulle tro på sådant, om det en gång sades
af andra. Benjamin Höijer var en tid informator på
Kumla och var mycket intagen af henne såsom barn. Då
Rosenstein blef biskop i Linköping, följde hon med
dit. Min far fick där se henne och förälskade sig
vid första ögonkastet. Vid sjutton års ålder vigdes
hon vid honom i Linköpings domkyrka. Hon blef moder
till fjorton på en gång lefvande barn, af hvilka
de äldsta voro fem söner i rad och ibland dem jag
den tredje. Sedan kommo sex flickor, så en son och
därefter en flicka samt slutligen en son. Den yngsta
flickan dog i mässling vid fem års ålder, men
alla de andra blefvo fullväxta. Sönerna blefvo
allesammans längre än fadern, som var liten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
