Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studentåren (1836-1840)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min utkomst, och då jag icke var hågad för någon längre
studiekurs, beslöt jag att till en början taga kansliexamen,
som öppnade tillträde till åtskilliga statens ämbetsverk. Jag
bekänner dock, att jag icke ställde ett högt ämbete som
mitt lefnadsmål utan fasthellre hoppades på att kunna
vinna någon intagande och förmögen flickas hjärta och
sedan slå mig till ro på en vacker egendom för att njuta
af landtlifvet och, såsom amatör, af de sköna konsterna.
Saknande verklig arbetslust hade jag sannolikt blifvit en
odåga, om jag icke varit fattig och därigenom tvungits att
arbeta. Många frestelser undgick jag ock därigenom. I
själfva verket var jag ställd på en ganska knapp fot, ehuru
många andra studenter nog hade det ännu knappare. Under
två års tid åt jag mina middagar på ett nykterhetsvärdshus
för 10 sk. (20 öre) om dagen. Min frukost bestod af kaffe,
som koktes af Nyboms mor och hvartill jag köpte ända
till sex franska bröd, och min supé af mjölk med
knäckebröd. I min kassabok skref jag till motto ur Seneca:
»Emas non quod opus est, sed quod necesse est.» Det var
ändå svårt att få årsanslaget, 400 kronor samt fri bostad
och ved, att räcka till mat, kläder, böcker, kollegier, resor
m. m., och utan fritt vivre hemma under ferierna hade det
varit omöjligt. En följd häraf var, att jag icke kunde
deltaga i något gladt kamratlif, i hvars förlustelser ingingo sexor
med punsch, kortspel o. s. v. Jag hade icke heller någon
fallenhet därför och särskildt afsmak för alla starka drycker.
En egenhet hos mig, som jag tror vara tämligen sällsynt,
är ock, att jag aldrig funnit spirituosa utöfva någon inverkan
på mitt lynne eller i ringaste grad upplifva mina lifsandar,
lika litet som de åstadkommit något dåligt ölsinne; ehuru
jag, då jag någon gång druckit mera än lagom, blifvit mera
tyst och sluten än vanligt. För öfrigt har jag aldrig varit
så öfverlastad, att jag icke varit herre öfver mina ben och
tankar.
Med några få studenter umgicks jag mera förtroligt,
men min största trefnad fann jag inom flera bekanta
familjekretsar, helst där unga damer förekommo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
