Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studentåren (1836-1840)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att vi skulle besöka Gross Hennersdorf, ett
institut bredvid Herrnhut i Sachsen, där vår fader
under tre år fått den del af sin uppfostran, hvarpå
han satte högst värde. För resan till Ystad, som
skedde med skjutshästar för en gammal skallrande
jaktvagn, associerade vi oss till minskning af
kostnaden med en magister Leonhardson, som ock ville
företaga en lustresa i Tyskland och följde med oss
till Berlin.
De nya öfverraskande intrycken började för mig
redan i Skåne, som var så olikt allt hvad jag
förut sett. Bokskogarna hänförde mig framför allt,
och själfva Kristianstad, som på sin stora slätt
sedermera många gånger förefallit mig rätt prosaiskt,
uppfyllde mig nu med romantiska känslor. Vi kommo
dit en vacker sommarafton. Hundratals kor drefvos
från Näsby fälad in till den af löpgrafvar och
fästningsvallar omslutna staden, och min fantasi
målade de sjungande vallflickornas drag, som
mina ögon icke kunde urskilja, i en blomstrande
fägring. En afdelning af Vendes ridande artilleri
ryckte in från exercisfältet med sina kanoner; och vid
Norreport underkastades vi ett militäriskt förhör och
aflämnande af våra pass, innan fällgallret öppnades
och vi fingo tillåtelse att inkomma, hvilket allt
försatte mig i en ny värld. Den skånska dialekten,
de trubbiga kyrktornen, den kostliga allmogedräkten i
Ystadstrakten jämte mycket annat förut osedt väckte
ock min högsta förundran.
Från Ystad gingo vi öfver till Greifswald med
postångfartyget Svenska lejonet, och jag erinrar
mig ännu den högtidliga stämning, hvarmed jag första
gången beträdde utländsk jord. I början var det för
öfrigt ingenting, som föreföll mig så främmande som
att höra barnen tala tyska.
Till Berlin fortsatte vi färden i diligens, och
som jag mådde illa af att åka baklänges i täckt
vagn, blef det nu ett afbrott i min njutning af den
utländska resan. I den preussiska hufvudstaden njöto
vi en förekommande välvilja af den svenske ministern
baron D’Ohsson och hans fru. Vi hade tagit in i ett
hotell i gamla staden och fått oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
