Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studentåren (1836-1840)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att någondera sidan tillkämpade sig en afgjord
seger i allmänna meningen. Striden hade förts anonymt
allt igenom, och sedan den afstannat, kommo vi under
fund med, att däruti deltagit på min sida Gustaf
Ugglas och såsom mina motståndare Sigurd Ribbing och
B. E. Malmström, hvilket icke hindrade, att vi hela
tiden varit och framdeles förblefvo de bästa vänner.
Äfven i ett annat ämne uppträdde jag polemiskt
och anonymt i en Upsalatidning. Den tiden
var det ett prerogativ för militären att bära
mustascher. Endast då man skulle exercera beväring
ansågs det tillbörligt för en student att någon tid
förut bereda sig därtill genom att låta mustascherna
växa. Men så snart exercistiden var slut, borde
man åter beröfva sig denna prydnad. Nu var det
många, som trodde, att det afgjorda företräde, som
officerarne i det sociala lifvet åtnjöto, till en
del berodde på mustascherna. En och annan civil hade
därför försökt att trotsa det allmänna bruket men
möttes af ett starkt ogillande från officerarne
och ansågos äfven af andra för oförskämda. Som
jag tyckte, att mina beväringsmustascher klädde
mig förträffligt, lät jag dem sitta någon tid efter
slutad militärtjänst och beslöt att bryta en lans för
deras bibehållande. Jag skref därför en uppsats om
kastanda och militärdespotism, som sträckte sig så
långt, att man till och med ville förneka andra den
manliga prydnad, som naturen skänkt så väl den ene
som den andre, men att det var tid att en gång bryta
bojorna. Innan jag insände mitt opus till tidningen,
rakade jag likväl fegt nog af mina egna mustascher
för att undgå all misstanke om författarskapet men
i uppsåt att framdeles låta dem åter växa, om jag
lyckats besegra fördomen. De kommo likväl aldrig
mera öfver mina läppar men bibehöllos af åtskilliga,
som måhända funno mitt teoretiska försvar giltigt
och därför ansågo sig med godt samvete kunna bära
sina knäfvelborrar; och den stora reformen är länge
sedan fullständigt genomförd.
För juridiken hade jag icke mycken håg. Dock kände
jag, huru en hemlig sträng träffades i mitt inre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
