Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ung man i verken (1841-1843)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Småtycken infunno sig oupphörligen till oräknelig
mängd. Hjärtats angelägenheter hindrade mig dock icke,
utan snarare tvingade mig, att tänka på lefvebröd
för framtiden.
Utsikterna voro icke synnerligen lofvande. De unga
männen i verken buro titeln af kungliga sekreterare,
men dem bestods, såsom extraordinarie, i de
flesta ämbetsverk icke annat arfvode för deras
tjänstgöring än lösen för två lispund talgljus efter
markegångspris, omkring 20 kronor. Man kunde dock
genom uppvaktning förtjäna sådana ljuspenningar
på mera än ett ställe, och jag hade en samtida,
som kallades talgoxen, därför att han ordnade sin
tjänstgöring så, att han erhöll talgljus på fem
à sex olika håll. I justitierevisionen plägade
mot slutet af året, då ljuspenningarna utföllo,
tillställas på Blå porten en storartad sexa, som
kallades talgkalaset, emedan det ungefär slukade
hela årsinkomsten. Orvar Odd tillämpade på kongl.
sekreterarne, att de så intet, intet heller uppskära
de, men Salomo i all sin härlighet var icke klädd
som en af dem.
Första hösten efter 1841 års riksdag sökte jag mig
plats såsom tingskrifvare hos lagman Oxehufvud i
Karlskoga. Det fogade sig så, att en kamrat från
riddarhuskansliet, Vilhelm Stråle, där skulle
hålla sina första ting, och jag valde denna plats
företrädesvis därför, att den var belägen icke
så långt ifrån det ställe, där jag då ännu hade
mina käraste förhoppningar fästade. Själfva tingen
intresserade mig rätt mycket för den inblick de gåfvo
mig i folkets lif och förhållanden, och jag åtnjöt
den största välvilja både i lagman Oxehufvuds hus
och på det i nära grannskap belägna Bofors hos den
talrika och älskvärda familjen Lagerhjelm. Arbetet,
som börjades kl. 4 om morgnarna, var emellertid
ganska strängt, och någon egentlig smak för juridiken
hade hos mig ännu icke vaknat. Jag kunde för ålderns
skull ännu icke på ett par år få själf hålla ting,
och som jag här visserligen hade fritt vivre men
icke kunde förtjäna något till kläder, så slutade jag
min tingskurs till jul och återvände till Stockholm,
efter att hafva julat på Stjernholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
