Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofning (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omen för min lycka och anlände till Fjälkinge i den
upprymdaste sinnesstämning.
Det var redan sent; alla hästar utgångna; och som
jag icke var väntad på aftonen till Kristianstad,
beslöt jag att stanna öfver natten i Fjälkinge. Som
jag året förut hållit ting därstädes, var jag bekant
med den lilla fryntliga klotformiga uppasserskan och
begärde af henne att få kvarter i tingshuset i stället
för i den otrefliga gästgifvargården. Men det lät sig
ej göra, emedan ett par herrskap där skulle kläda om
sig under natten på återresan från Beckaskog. Hvilka
då? frågade jag med en hemlig bäfvan. Hon gaf mig en
beskrifning på dem men stakade sig på namnen. Icke
grefve Wachtmeisters på Vanås? – Nej, men de hafva
också rest här förbi i dag. Således skola de också
komma här förbi tillbaka, tänkte jag. Hvad? om jag
skulle ställa mig vid vägen och passa på dem? Natten
afskräckte mig icke, men efter moget öfvervägande fann
jag det icke klokt att debutera med att presentera
mig såsom en hållkarl vid vagnsdörren i mörka natten,
då hon, inkrupen i ett vagnshörn, helst skulle vilja
ostörd invaggas till sömn, med aftonens hänförande
dansmelodier sväfvande för minnet. Jag beslöt därför
att gifva mig till tåls, till dess jag kunde framträda
under mindre missgynnande förhållanden, och gick
till hvila men lyssnade länge till de förbirullande
vagnarnas dån, skattande mig lycklig att redan
första dagen hafva fått en verklig anledning att
tänka på henne.
Följande morgonen kom jag i god tid till
Kristianstad. Där skulle blifva bal på aftonen för
de kungliga, och hela staden var redan i en orolig
rörelse, som jag insåg med mesta skäl skulle härska
i landshöfdingeresidenset, där Vanåsarne hade sitt
kvarter. Icke desto mindre kunde jag ej motstå
frestelsen att genast begifva mig dit, för att
möjligen uppfånga en skymt af den, jag ville se. På
gatan mötte jag landshöfdingen i full uniform,
förgäfves bemödande sig att gå ifrån en borgare
och två vaktmästare, som förföljde honom med frågor
i afseende på aftonens högtidlighet, hvarpå ingen
människa kunde lämna svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
