Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofningstiden (1846-1848)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättade detta och det blef en godbit för mina
afundsmän. Då besvären efter några dagar inkommo till
hofrätten, församlade sig en mängd af tjänstemännen i
kanslirummet, och mitt felaktiga utslag deklamerades
med hög röst till allmän förnöjelse. Man öfvade
sin kvickhet därpå och förvånade sig ibland annat
däröfver, att utslaget icke äfven innehöll, att den
dömde, vid undergående af allmän kyrkoplikt, skulle
hålla en bikupa i handen, i analogi med att den, som
mjölkat en annans ko, skulle hålla en mjölkbytta i
handen, såsom då var i lag föreskrifvet. Presidenten
och ledamöterna i hofrätten fäste dock vid felet
ingen vikt och sade, att sådant kunde hända hvem
som hälst, och då hofrätten fick tillfälle att
före verkställigheten rätta felet, vore ingen skada
skedd. Mig grämde det dock mycket.
Tillämpningen af den gamla missgärningsbalken med
alla dithörande författningar om sammanläggning och
förvandling af straff var för öfrigt ganska villsam,
och nutidens unga jurister böra prisa sin lycka att
hafva med förenklade stadganden att göra. Men de,
som voro säkert hemmastadda i de gamla irrgångarna,
kände sig också lika stolta däröfver som en filosofie
magister öfver sin latin och sågo blott tecken
till vetenskapens förfall i yrkandena om större
lättfattlighet och enkelhet.
Julen fick jag tillbringa med min fästmö på Vanås, men
på nyåret började min tjänstgöring i hofrätten. Jag
slog mig nu ned på egen hand i Kristianstad, till en
början i Lagerstråles rum.
Bestämmandet af min plats vid hofrättens domarebord
var redan något vanskligt. Presidenten förklarade,
att jag såsom Konungens trotjänare skulle sitta
framför en betydligt äldre vice häradshöfding, som
redan förut innehaft någon tids adjunktion. Jag såg,
huru detta väckte förtrytelse, icke blott hos den
tillbakasatte utan äfven hos hofrättens ordinarie
ledamöter, som syntes hågade att häremot opponera sig,
under det presidenten tog saken såsom hörande under
hans maktfullkomlighet och ej tålande andras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
