Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - President i Göta hofrätt (1855-1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
först med pråmar till Åhus och därifrån med en skuta
genom Göta kanal; men denna skuta framkom icke till
Jönköping förrän alldeles på samma gång som vi anlände
dit landvägen, så att vår vagn fick hålla en stund,
medan vindbron öppnades och stängdes för skutan, då
hon från Vättern skulle gå in i Lillsjön. Det första
intrycket af vår tomma våning blef icke angenämt,
och det var endast med stora ansträngningar, som
vi kunde få barnens sängar och det nödvändigaste
inomhus till natten. Men allt framgent blef det
en kinkig uppgift att ordna och uppehålla vårt hus
på presidentsfot med de små tillgångar, som stodo
till vårt förfogande. Lönen var 5,000 r:dr b:ko,
och med mina svärföräldrars nu något höjda bidrag
uppgingo våra inkomster till 9,500 kronor. Stora
hofrättsmiddagar för ett ämbetsverk, som räknade mera
än 50 ordinarie tjänstemän, och en bal hvarje år
hörde till utgifter, som icke kunde undvikas. Hade
icke priserna varit så billiga och det allmänna
lefnadssättet så anspråkslöst, så hade vi omöjligt
kunnat draga oss fram; men äfven nu fordrades det
en hög grad af omtanke och sparsamhet. Första året
hade vi den största privata våningen i staden,
för en hyra af 500 r:dr. Det var i excellensen
Gyllenhaals hus vid stora torget. Han behöll själf
den nedre våningen för de vintermånader han bodde
i Jönköping. Andra året sålde han sitt hus, och vi
fingo flytta till en våning, som kostade 800 kr. och
var mindre men i vida bättre skick. Enligt en allmän
öfverenskommelse serverades aldrig vin vid supéer,
och minnet hade ännu icke alldeles förbleknat af
den tid, då svagdricka var en af läskedryckerna vid
baler. Supéerna voro för öfrigt vår värsta plåga. De
gingo laget om öfver hela vintern, och många voro de,
som bjödo presidentens. Början var på slaget kl. 6
och slutet kl. 12, dock icke alltid lika precis som
början. Dukningen till supéen plägade upptaga 1 1/2
timme, under hvilken tid man föstes ut ur salen, som
var det enda stora rummet. När maten slutligen kom,
gick man efter rang fram till bordet och tog för sig;
presidentskan först och så den ena efter den andra,
en och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
