Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Börjad riksdagsmannaverksamhet (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hvad som skall sägas utan ock huru det skall sägas,
dock att helst undvika att förut skriftligen uppsätta
det, hvilket medför fara att komma af sig, äfvensom
det försvårar dels uteslutning af hvad andra i samma
syftning redan kunnat hafva sagt och dels upptagande
till vederläggning af motståndares nyss gjorda inkast;
vidare att undvika stickord och allt som kan reta utan
att öfvertyga. Att söka få skrattarne på sin sida och
utkasta slagord är ofta af en stor verkan, och jag
tror, att jag däruti någon gång skulle kunnat lyckas,
om jag icke ansett det under min värdighet. Häruti
har jag förmodligen haft orätt, då själfve Bismarck
däruti söker sitt säkraste vapen. Vid längre tal
brukade jag på en helt liten lapp med ett eller två
ord angifva i hvilken ordning de särskilda punkterna
af talet skulle följa på hvarandra, men i ifvern kom
jag ändå stundom att hoppa öfver en och annan.
Jag hade aldrig kunnat blifva en vältalare i högre
mening, ty för att hänföra saknade jag eld och
tillräcklig värma; men jag har lyckats att alltid
fängsla uppmärksamheten och någon gång att öfvertyga
olika tänkande. Det jämnmod, hvarmed jag besvarat
mot mig riktade anfall, har också ofta gjort ett
godt intryck på både vänner och fiender. En viktig
förmån för en talare ägde jag uti en stark stämma,
som utan ansträngning var tillräcklig äfven i det
största rum. Och det är icke nog att man kan höras,
om åhörarne lägga hufvudet på sned och sträcka fram
öronen. Orden böra tränga in i deras öron, antingen
de vilja höra eller icke.
Innan jag på våren lämnade riksdagen, höll jag mitt
»maiden speech», nästan mot min vilja. Jag blef
nämligen af ett par ledande män på riddarhuset
uppmanad att vara behjälplig med att få afslag
på ett betänkande af lagutskottet i fråga om
testamentsrätten, emot hvilket jag samtalsvis hade
uttalat mig, och som jag inom mig hade ett litet
anförande färdigt, såsom jag haft flera gånger förut,
ehuru ingenting blifvit af, så lofvade jag i en hastig
vändning att uppträda, och sålunda blef tärningen
kastad. Mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
