Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - År 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville hafva ett och annat ord, helst något kraftigt, insatt.
En gång för alla bad han mig aldrig nyttja ordet
»fäderneslandet», hvilket var för långt för honom att utsäga utan
att svälja upp en del. I stället borde alltid ordet
»fosterlandet» begagnas. Kinkigare att tillfredsställa blef konung
Oskar II, som själf är en fulländad stilist och som ofta
gjorde fördelaktiga ändringar både af uttrycket och tanken.
I det hela kunna samtliga trontalen under riksdagarna
1859–1870 anses såsom mina stilprof i den högre koren. I
motsats till Oskar I, som hade en fin, nästan pipig röst,
hade Karl XV en stark basröst, som tydligt hördes öfver
hela rikssalen, dock med en accentuering, som icke alltid
var lycklig. Oskar II:s stämma är lika stark men mera
välljudande och bättre skolad.
Utskottsvalen på riddarhuset voro ganska invecklade.
Alla, som tagit ut pollett, indelades efter nummer på 25
bänkar, och hvarje bänk valde två bänkmän, hvarefter de
50 bänkmännen utsågo 25 elektorer och dessa valde
utskotten. Den, som skulle styra utskottsvalen, måste äga
stor taktisk skicklighet, och sådan blef också utvecklad.
Genom utbyte af polletter och omflyttning på bänkarna
kunde en konstgjord majoritet stundom vinnas på tretton
bänkar, och därmed var segern vunnen. Adelns pluralitet
var icke tillfreds med dessa finter och beslöt för sin del
både vid denna och nästpåföljande riksdag, att, med
indragning af bänkmansinstitutionen, ståndet skulle omedelbart
välja elektorer, hvarigenom majoriteten säkrare skulle göra
sig gällande. Jag hade för min del gärna gått in härpå, men
kungen befanns däremot ovanligt bestämd att afslå
förändringen. Han lämnade mig en egenhändigt skrifven men
af honom själf påtagligen icke författad uppsats, däruti skälen
för förändringen fyndigt men något sofistiskt bemöttes. Jag
fogade mig slutligen efter hans vilja, och det förblef vid det
gamla. Detta var icke enda gången, som kungen begagnade
sig af andras koncepter för att gendrifva mig och mina åsikter.
Hamilton var vid denna riksdag mycket intresserad af
utskottsvalen, och många af riddarhusledamöterna på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
