Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - År 1860 (Norska frågan m. m.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var, att han tröttnat vid ämbetet. Hans natur var
att älska ombyte. Han blef nu justitieråd men blef
det icke synnerligen länge, förrän han enligt egen
önskan förflyttades till presidentstolen i Svea
hofrätt, och därifrån återgick han ännu en gång
till domstolen. Så var han åter ett år statsråd samt
hamnade slutligen för tredje gången i domstolen, till
dess han blef pensionsmässig, då han skyndade sig
att taga afsked. Det bör dock erkännas, att han var
så plikttrogen, att han icke lät sin håg för ombyte
ensamt förmå sig att lämna sin post, men han blef
innerligt belåten, då han fick något giltigt skäl
att göra det. Han hade ett ovanligt ljust praktiskt
hufvud samt var en utmärkt skicklig ämbetsman. Såsom
jurist ansågs han, i likhet med Lagerstråle, af sina
kamrater såsom nog mycket billighetsdomare, hvilken
icke gärna lät sig bindas af lagens bokstaf att begå
orättvisor, men detta var i konseljen en ytterligare
vinst. Hans öppna, genomhederliga, glada och älskvärda
väsende gjorde honom till en i allo ovärderlig kamrat.
Efter Hamilton utnämndes nu Thyselius till
ecklesiastikminister; Lagerstråle öfvertog
civildepartementet efter Almqvist, och Bredberg blef
konsultativt statsråd. Både Thyselius och Bredberg
voro kända såsom skickliga ämbetsmän men ingendera
såsom politisk personlighet. Jag ansåg vid denna tid
såsom en fördel att icke binda händerna genom att
gifva konseljen någon politisk färgläggning.
I medlet af december blef jag angripen af en
lindrig feber och måste hålla mig till sängs några
dagar. Därunder fick jag sent om aftonen den 17
bud från kungen att genast komma upp till honom. Då
kungen visste, att jag var sjuk, kunde jag förstå, att
något viktigt hade händt, men kunde ej ana, hvad det
var. Jag fick hastigt en vagn och klädde mig, så att
jag inom en halftimme var på slottet, där i kungens
förmak en mängd betjäning med allvarsamma ansikten
stod samlad. Utan att fråga någon, gick jag direkt in
till kungen, som sade: »Det gick hastigt med farmor.»
Jag fick då veta, att änkedrottning Desideria hade
kommit hem från operan, fick slag och föll i slottstrappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
