Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska frågan (1863-1864)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
korrespondens, ej ville göra sig till domare öfver hvad som
blifvit sagdt eller icke, emedan det i sådant fall måste hända,
hvad som ock händt, att Posttidningens officiella
meddelanden komma i strid med hvad Sveriges härvarande minister,
på grund af sin chefs enskilda meddelanden, varit fullt
berättigad att yttra.»
I det andra brefvet af den 2 januari 1864 förekommer:
»Det kan icke vara dig obekant, att jag under tvenne år
användt alla mina bemödanden för att hålla oss fria från
inblandning i Danmarks strider med Tyskland och från hvarje
förbindelse, som kunde blifva oss tryckande. Konungens
yttrande vid Skodsborg, de föreskrifter, som därefter blefvo
mig meddelade, och slutligen exc. Manderströms besök i
Köpenhamn gjorde därpå ett slut. Men ej nog härmed.
Jag blef allt mera öfvertygad, att ett verksamt uppträdande
å vår sida, hvarigenom vi åt Danmark förvarade
besittningen af Slesvig, var, med hvilka uppoffringar det än
kunde vara förenadt, den enda möjligheten att skydda oss
mot de ännu större uppoffringar och vådor, som måste blifva
en följd af danska monarkiens sönderstyckande, hvarvid vi
antingen skulle nödgas lugnt åse, huru andra stater delade
rofvet, eller tvingas att däraf taga en för oss ytterst
besvärlig del. Man svarar därpå, att vi allena icke skulle
förmått något uträtta, men sådan är ej min åsikt. Utom det
att vårt uppträdande gifvit Tyskland anledning till större
hofsamhet och gifvit hela frågan en mera omfattande
europeisk karakter – hvilket för Danmark varit en
fördel –, hade danskarne med vårt bistånd utan tvifvel kunnat
försvara sig till våren, då de haft nytta af sin flotta; och
då de europeiska stormakterna ej önska krig, hade de
haft tillfälle att under tiden föranleda underhandlingar, som
kunnat bringa frågan till slut. Skulle jag ock häri
misstaga mig, och således danskarne, oaktadt vårt bistånd,
förlorat Slesvig, hvaraf monarkiens upplösning måste blifva
en följd, hade vi dock ej blott underhållit utan förökat de
vänskapliga känslor, som mot oss här voro rådande, och den
uppgörelse, hvartill vi å ömse sidor kunnat blifva tvungna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
