Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska frågan (1863-1864)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nog blick att inse faran af det språk, Manderström förde,
och icke sökte förmå honom att vara försiktigare.
I riksdagens elfte timme afläts en kunglig proposition
om ett kreditiv å tre millioner för att i någon mån sätta
arméen i tjänstbart skick, så att vi icke vid ännu möjliga
krigseventualiteter skulle stå alldeles redlösa; och detta
beviljades af riksdagen.
Den 8 december afslöts riksdagen, och jag insatte i
förslaget till trontal en fras, hvilken var såsom allmän sats
så påtagligen riktig, att icke en gång kungen fann sig
föranlåten att stryka den, men som ändå var tillräcklig
att upplysa den svenska allmänheten och hela Europa om
regeringens ställning till den danska frågan. Denna mening
lydde så:
»I makternas rådslag skall jag alltid söka att lägga de
förenade rikenas ord i rättvisans vågskål. Det må icke af
oss begäras, att vi däruti skola lägga jämväl vårt svärd,
utan att beräkna, huruvida ändamålet kan vinnas genom
de medel, som stå oss till buds.»
Hos alla och icke minst hos mig lämnade den danska
frågans snöpliga utgång kvar en vemodig känsla, som
alltjämt ökades vid de underrättelser, som ingingo om huru
danskarne dukade under för sina öfvermäktiga rofgiriga
grannar; och hos det företrädesvis skandinaviska partiet
alstrades mycken bitterhet emot regeringen. I början af
mars 1864 tog sig detta luft genom folksamlingar på
Stockholms gator och fönsterinslagningar i synnerhet hos
Manderström. Äfven till min bostad strömmade en afton
en folkskara men hann icke slå ut mera än en fönsterruta,
förrän gatan rensades af polisen och afspärrades, så att
vidare ofred ej ägde rum. Dessa gatuoroligheter blefvo
stillade utan ingripande af militär, men polisen for
tämligen hårdhändt fram och utdelade både hugg och slag.
Som vanligt ställde sig en stor del af tidningspressen på
orostiftarnes sida och yrkade sträng räfst med
ordningsmakten. Men denna gång uppträdde äfven själfva
justitiekanslern på deras sida med det påståendet, att lagen tillät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
