Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska frågan (1863-1864)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke varit många minuter på smult vatten, förrän hans
munterhet och kvickhet började spela lifligare än någonsin.
Medan vi lågo i hamnen, bjödo vi kaptenen på middag och
bringade honom en tacksamhetsskål. Bland passagerarne var
en norsk läkare, som nyss gift sig i Paris och nu förde sin
brud till hennes nya fädernesland. Hon hade aldrig förr
sett hafvet men var ändå nästan den duktigaste af oss
allesammans. Från Fredriksvärn kunde vi med ångbåten icke
komma längre än till Dröbak, där vi måste stiga af på isen
en half fjerdingsväg från land, och fingo sedan på slädar
fortsätta resan till Kristiania i 16 graders köld. Då vi
kommo fram tre dagar senare än vi skolat och först efter
det stortinget blifvit öppnadt, hade man i Kristiania varit
orolig för oss och telegraferat till alla hamnar, där man
kunde tro, att vi sökt tillflykt. När Manderström här möttes
af en packe bref, somliga af ett brydsamt innehåll, sade han,
att det var ändå mycket lugnare ute på sjön,
I Kristiania rönte jag nu ett vida vänligare mottagande
än förra gången. Statsrådet Bretteville sade mig, att nu
skulle jag få se, »at de vilde spise ham op», i förtjusning
öfver representationsförslaget.
Manderström och jag inkvarterades i det s. k. Palaiset,
och åt mig anvisades att ligga i Karl Johans stora säng med
ett ofantligt tillslutande sidenomhänge och små titthål åt
båda sidor. En morgon då vi drucko kaffe, kom en
hoflakej och lämnade mig ett hopviket papper, i hvilket
befanns ligga storkorset af S:t Olafsorden. Fournier fick den
samma dag vid middagen på slottet på ett ännu mindre
högtidligt sätt. Just då han stod i begrepp att lägga en
sardin på sin smörgås, kom kungen och räckte honom
dekorationen, som han icke kunde mottaga förrän han
befriat sig från hvad han hade i händerna.
Fournier ansatte mig dessa dagar ganska häftigt för
att få mig mera krigiskt sinnad, i synnerhet en gång på tu
man hand, då han bedt mig äta frukost hos sig. »Un peu
de courage, monsieur le baron», sade han bland annat, men
jag svarade, att då hans kejsare icke hade courage att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
