Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen år 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hvarje gång Flach förde protokollet i konseljen
stöta på mig och bry mig för min vän. En gång då
jag återlämnade honom ett protokoll, justeradt
på vanligt sätt före nästa konseljs början, innan
konungen kommit, förklarade Flach, att han tvekade,
om han kunde införa de rättelser, som blifvit gjorda,
då han icke visste, om de af konungen gillades. Jag
konstaterade endast, att jag lämnat honom protokollet
justeradt till utskrift, och öfverlämnade åt
honom själf att vidare förfara. Efter samtal med
expeditionschefen fann han för godt att renskrifva
sitt protokoll men satte före sitt underskrifna namn
orden ex officio i stället för de vanliga in fi dem.
Slutligen blefvo riksdagsgöromålen fullgjorda, och
den 22 juni 1866 hemförlofvades rikets ständer för
alltid. I trontalet fick jag till konungens belåtenhet
införa följande stycke:
»Den fasta tillförsikt, hvarmed jag ser mot framtiden,
förkväfver icke de känslor af rörelse, med hvilka jag
ser eder för sista gången församlade på detta rum,
där riksstånden så ofta hafva mött sin konung, och den
förhindrar mig icke att med tacksamhet skåda tillbaka
på det tidskifte, som förflutit, på de betydelsefulla
vändningar i fäderneslandets öde, i hvilka rikets
ständer tagit del, på allt det goda och gagneliga,
som af dem blifvit utfördt. Eftervärlden skall i
troget minne förvara, huru I med högsint uppoffring
hafva satt fäderneslandets kraf öfver alla andra
afseenden. Den skall ock göra rättvisa åt tänkesättet
hos dem, som ansett betänkligheterna mot det nya
vara öfvervägande men som af sina farhågor endast
känna sig manade att i fördubbladt mått uppbjuda sina
krafter till fäderneslandets tjänst. Sådana tänkesätt
utgöra en förökad borgen för mitt hopp, att svenska
folket icke skall svika det förtroende, som konung
och ständer vågat sätta till dess klokhet och sans,
dess allvar, dess fosterlandskänsla. Låtom oss då,
om än åsikterna varit olika, med eniga hjärtan
sluta oss tillsammans för att i detta ögonblick
nedkalla från den allsmäktige gifvaren af allt godt
välsignelse öfver det verk, som besluten vid denna
riksdag grundlagt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
