Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emellan den sista ståndsriksdagen och den nya riksdagens första sammanträde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg från början, huru man från flera håll knuffade
hvarandra i sidan och pekade på Malmstens glada
anlete. När han så tog upp sin stora silfversnusdosa,
hvars innehåll Manderström icke värderade högre än
sex styfver skäppan, och under det han snusade, enligt
sin vana, höll dosan under näsan för att uppfånga de
nedfallande kornen, så hördes från loge-raderna ett
sakta jubel.
Såsom landshöfding lyckades han icke att göra sig
lika uppburen, hvilket gaf Erik Sparre anledning att
vid ett landtbruksmöte i provinsen, i en skål för
Malmsten, elakt apostrofera honom: »Du talare som få,
du landshöfding som ingen.»
Förslaget om Lagercrantz’ och Ehrenheims
inträde i konseljen accepterades icke genast af
kungen. Hufvudskälet därtill var, att han öppnat
underhandlingar med Lagerbjelke och Bildt om att de
skulle inträda på de lediga platserna, och om detta
hade gått för sig, hade sannolikt flera ombyten inom
statsrådet varit afsedda. Men dessa herrar synas
hafva varit obevekliga, och då frågan därom förfallit,
ingick kungen ehuru med någon tvekan på de föreslagna,
sedan, hvad Ehrenheim beträffade, hans uppfattning,
att denne vore röd, blifvit lugnad.
Den första omsorgen efter riksdagens slut blef att
utfärda kungörelse om riksdagsmannavalen efter den nya
ordningen. Någon vallag fanns icke, och föreskrifterna
i riksdagsordningen voro ganska knapphändiga. De läto
sig likväl tillämpas så, att valen både första gången
och en lång tid sedan fortgingo utan synnerliga
svårigheter eller behof af nya eller förändrade
stadganden. Det var först sedan hela landet genom
tullfrågan blifvit söndradt i två fanatiska partier,
som en så minutiös uppmärksamhet fästes vid valen, att
en mängd olägenheter och orimligheter uppstodo, och
dessa lades alla riksdagsordningen till last, ehuru de
flesta rätteligen voro att tillskrifva de väljandes
egen vårdslöshet. Äfven jag måste emellertid erkänna
det bristfälliga i riksdagsordningens stadganden
härom; men huru svårlöst detta ämne är, kan man finna
däraf, att oaktadt många förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
