Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1867 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stigande kultur i spåren; om vårt förhållande till
främmande makter vore vänskapligt och regeringen
i sin beröring med dem förde ett språk, värdigt,
såsom det anstår ett fritt, men hofsamt, såsom det
ägnar ett litet folk; om arméen och flottan, till
storlek lämpade efter landets tillgångar men väl
disciplinerade, öfvade och rustade, stodo färdiga att,
lifvade af fosterlandskärlekens och enighetens anda,
efter en gemensam plan i behofvets stund offra lif
och blod för ett älskadt fäderneslands försvar;
om näringar och handel blomstrade under kloka
författningar, som tilläte dem att fritt utveckla
sig och ej hade annat mål än att leda och underlätta
deras egna bemödanden; om penningeväsendet vore
väl ordnadt och regeringens förslag till statens
utgifter alltid vore väl afvägda efter tillgångarna
och landets allmänna ekonomiska ställning; om religion
och vetenskap af regeringen hägnades och den allmänna
undervisningen, ägnad att uppfostra ett kraftigt
släkte, i sedlig och materiell förkofran visade sina
välsignelserika frukter» — — så ansåg Hamilton, att
konstitutionsutskottet skulle utsätta sig för löje,
om det framkomme med några obetydliga anmärkningar.
Ett så idealiskt tillstånd i en stat, som Hamilton
fordrade, torde väl alltid höra till de fromma
önskningarna, men hade det funnits i Sverige, befarar
jag, att Hamilton ändå icke gifvit ministären äran
däraf.
Då hvarken i konstitutionsutskottets betänkande eller
i däremot afgifna reservationer fanns anmärkning
framställd emot någon regeringshandling, hade
statsrådets ledamöter på förhand kommit öfverens
att icke besvara några anmärkningar, som först under
diskussionen i kamrarna framställdes. På Mörners och
Hamiltons uttalanden nu var egentligen icke heller
något att svara, då de icke direkte vände sig emot
regeringen, men tystnaden från statsrådsbänken i
första kammaren tolkades emellertid så af många,
som ministären blifvit nedergjord och stått alldeles
svarslös. Sedermera har jag alltid ansett klokast,
att regeringen svarar på alla anfall, som erfordra
eller förtjäna ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
