Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1867, efter riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarigenom jag fick skrattarne på min sida, att af
de mest berömda skrifterna i representationsfrågan
var en af Ringborg daterad hotell Rydberg, som är
ett värdshus, och en annan sades vara författad af en
husägare i Vaxholm, som kunde kallas både för en hamn
och ett fiskläge. Södergren, som skrifvit »Satser» och
»Tillsatser» i representationsfrågan, hade nämligen
köpt ett hus i Vaxholm, där han bodde om somrarna.
Ett annat af Södergrens gravamina emot regeringen
afsåg, att då ett landsting och åtskilliga
enskilda personer inkommit med petitioner i
lagstiftningsfrågor, som regeringen ansåg icke
böra till någon åtgärd föranleda, så infördes bland
kanslireferater i Posttidningen regeringens beslut
jämte de därför i statsrådsprotokollet åberopade
motiv.
Södergren fann det regeringen ovärdigt att inlåta sig
i försvar och uppgifva de skäl, hvarför den lämnat
enskilda petitioner utan afseende, hvilket vore så
mycket betänkligare, som lagförslag i samma syftning
som motionärernas kunde vara att snart införvänta
från riksdagen.
Härpå svarade jag, att sådana kunde petitionerna vara,
att de icke förtjänade annat än det mest knapphändiga
affärdande, men å andra sidan kunde ock sådana
finnas, där kronans värdighet i ett konstitutionellt
land skulle mera äfventyras, om allmänheten icke
om skälen för deras afvisande finge veta mera än:
sic volo sic jubeo; och då det vore lika omöjligt
att med årliga riksdagar förekomma, att det icke
»snart» blir riksdag, som att med visshet beräkna,
hvilka frågor då skulle förekomma, hade regeringen
icke andra alternativ än att antingen aldrig afgöra
någon fråga eller utsätta sig för de betänkligheter,
Södergren förespeglat.
Så väl finansministern som krigsministern hade varit
sjuka under större delen af riksdagen. Lagercrantz
hade sannolikt genom öfveransträngning i sitt nyss
tillträdda ämbete ådragit sig en dödlig sjukdom, som
tvingade honom att efter riksdagens slut taga afsked
och redan hösten samma år lade honom i grafven. Om
han hade fått behålla hälsa och krafter, hade han
nog blifvit en duglig finansminister, med sitt goda
hufvud, sin arbetsifver och sin samvetsgrannhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
