Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1868 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenade sig några, men jag och några andra ville upphäfva
köpet. Kungen däremot fastställde öfverståthållarens
beslut, hvilket ingen af statsrådet tillstyrkt. Detta
fann konstitutionsutskottet vara betänkligt, men då
det icke kunde vända sig emot konungen personligen,
vände det sig emot föredraganden med anmärkning,
att han underlåtit att yttra sig i själfva saken.
Lagerstråle förklarade, att han såsom kontrasignent
åtog sig både det moraliska och det juridiska ansvaret
för det utgångna beslutet och begärde alldeles icke
något undseende, om man ansåg honom hafva felat.
Med sitt gillande af anmärkningen ville man egentligen
träffa konungen och det sidoinflytande, som man ansåg
öfverståthållaren Bildt på honom utöfva; hvarför ock
Hamilton beklagade, att statsrådsprotokollet icke
lämnade upplysning om hvilken rådgifvare det var,
hvars råd konungen hade följt.
Under dechargedebatten gaf Hamilton för öfrigt såsom
vanligt luft åt sin ovilja och slutade sitt anförande
sålunda: »Statsmaskinen går numera hos oss icke på
en jämn väg, lagd på det förflutnas fasta grund. Den
har blifvit förflyttad på ett lutande plan, hvilket,
saknande en sådan grund, kan sägas vara såsom
Semiramis trädgårdar hängande i luften. Skall
maskinens fart ej blifva hejdlös, skola dess gång
och rörelse kunna bestämmas, fordras emellan styrets
särskilda delar ett samband, hvaraf saknaden nyligen
på ett beklagligt sätt åter framträdt, och hos de
styrande en kraft, som vet att göra sig aktad. Jag
vill ogärna begagna uttryck, som kunna anses för
stränga, men jag måste uttala den mening, att ehuru
svenska folket högt aktar sin frihet, älskar det
ock att känna styrkan af de händer, i hvilka det
med förtroende skall kunna lägga ledningen af sina
öden. Det kan skänka den goda viljan, de ådagalagda
insikterna, de redbara enskilda egenskaperna den
aktning de förtjäna, men sitt förtroende skänker det
endast den kraft, som vet att försvara icke blott
sin plats men också sin ställning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
