Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1869 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man därtill kunnat få riksdagens bifall, skulle
krigsstyrelsen omöjligen kunnat så hastigt utföra det,
som det då behöfts. Och detta gäller ändå mindre
det abelinska förslaget, där den gamla grunden
behölls, än de vid senare riksdagar framlagda eller
uppgjorda. Under hela den tid jag var ledamot af
konseljen föreslog icke heller regeringen annat än
förbättringar af vissa delar liksom vid 1869 års
riksdag.
Riksdagens beslut blef så fullständigt lika
med noll, att det icke ens gaf den ringaste ledning
för att upptäcka den grund, hvarpå något nytt skulle
kunna byggas.
Till denna riksdag föreslog Kongl. Maj:t också en hel
föreningsakt emellan Sverige och Norge. Förslaget
öfverensstämde väsentligen med det som blifvit
utarbetadt af den redan 1865 tillsatta kommittéen,
hvilken å svenska sidan var sammansatt af de
framstående männen G. A. Sparre, G. Lagerbjelke,
G. Bildt, K. J. Berg, A. J. Björck, V. E. Svedelius
och Erik Ersson, samt af lika många norrmän, hvilka
alla voro lifvade af den önskan att gifva en så stor
utveckling åt föreningsförhållandena, som med någon
utsikt till framgång kunde ifrågasättas. Det egentliga
arbetet var med stor skicklighet och omsorg utfördt
af svenskarne Berg och Björck samt norrmännen Vogt
och Aschehoug. Alla kommittéens ledamöter blefvo
slutligen ense, med undantag af Bildt, som ville
mera hålla på Sveriges principala ställning. Så väl
svenska som norska statsrådet tillstyrkte enhälligt
den kungliga propositionen.
Riksdagen mottog densamma välvilligt om än tämligen
likgiltigt. Bägge kamrarna antogo det att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, andra
kammaren utan votering och första kammaren med 89
röster mot 21. H. Hamilton, K. G. Mörner och Nordström
yrkade afslag på tämligen underhaltiga formella skäl
och L. Almqvist därför, att förslaget icke stadgade
något unionsparlament.
Då förslaget sedermera af norska stortinget afslogs
med en alldeles förkrossande majoritet, lät den
påföljande svenska riksdagen detsamma här gå samma
väg i all tysthet utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
