Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1869 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklarade, att han ansåg det vara svaghet, om
man underlät att göra hvad man ansåg vara rätt af
fruktan att blifva misstänkt för svaghet. Men då
jag ansåg, att en sådan skymf mot regeringen, som
kammarens afslag innebar, icke af mig kunde lämnas
alldeles obemärkt, afgaf jag, från min plats såsom
kammarledamot, en reservation emot beslutet, hvilken
slutade med de alltför skarpa orden, att jag fann
det »icke anstå en representation att afgifva ett
sådant misstroendevotum mot sig själf, som det att då
regeringen erbjudit riksdagen att deltaga i besluten
om användande af en del statsmedel, representationen
afslår detta af farhåga, att medlen då skola blifva
sämre använda».
Härför fick jag ock min tillbörliga uppsträckning af
Mörner, Hamilton och Nordström.
Mörner svarade genast, att det var regeringen som
lämnat sig själf ett fattigdomsbevis, då den icke
tilltrodde sig att, utan riksdagens medverkan,
till landets nytta förvalta de medel den hade till
sitt förfogande.
Vid protokollets justering gaf mig Hamilton en längre
replik. Han förmenade, att första kammaren alldeles
icke gifvit sig något misstroendevotum men visserligen
icke heller regeringen något förtroendevotum. För
öfrigt sade han, att »en sten, som faller, krossar
icke alltid det föremål, som han träffar, endast
därför att han faller från en betydlig höjd; är han
för lätt och föremålet icke alltför bräckligt,
efterlämnar han endast ett mer eller mindre
vanställande märke»; och det var för att aftvå en
sådan fläck, som han protesterade emot mitt yttrande.
Nordström instämde med Hamilton och beklagade, att
jag icke tillkännagifvit, om jag talat såsom konungens
rådgifvare eller såsom representant.
Jag svarade, att om i mina uttryck skulle finnas
något stötande, så vore jag lika villig som skyldig
att förklara, det sådant icke legat i min afsikt,
men i sak vidhöll jag min uppfattning.
I gemensam votering bifölls Kongl. Maj:ts proposition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
