Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1870 års riksdag och ministerkris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slags missnöjen emot regeringen, som skulle
förefinnas, då han sedermera försäkrade, att afsikten
ingalunda varit att uttala en beskyllning utan endast
att framhålla en mer eller mindre allmänt rådande
mening. Var det blott »for lyst»? Men i själfva
verket var icke skillnaden stor mellan att framhålla
missnöjen och uttala beskyllningar.
Hamilton fann, i sitt svar, det vara påkostande att
icke i Hazelii uppsats hafva funnit något spår af
ett mera än trettioårigt vänskapligt förhållande
och tillbakavisade allt hvad Hazelius mot honom
anfört. På beskyllningen om utländsk efterhärmning
genmälde han, att den nya representationen icke vore
någon svensk uppfinning; »men om man mot min vilja
i mitt hus uppsatt en ångmaskin af utländsk modell,
från hvilken man borttagit säkerhetsventilen», borde
man icke beskyllas för efterhärmning, om man yrkade,
att den utelämnade delen skulle insättas; och sådan
var hans ställning till frågan om en konseljpresident,
hvilken han för öfrigt, i motsats till de liberala,
önskade för att gifva ökad kraft åt regeringsmakten
i konungens hand men alldeles icke för att öka
statsrådets inflytande. För öfrigt gaf Hamilton
tämligen sväfvande förklaringar om hvad han menade
med regeringsparti och regeringsprogram och tröstade
sig öfver Hazelii missnöje med det bifall, han från
mer än ett håll rönt.
I en ytterligare uppsats förklarade Hazelius, att
det som satt pennan i hans hand var endast, att han
ansåg regeringen vara orättvist angripen, då inga
åtgärder ogillades utan endast med skärpa hennes
brist på kraft och saknad af parti framställdes såsom
en hotande fara, den största af alla, och då andra
missnöjen, som underkändes, ändå framdrogos. Emot
Hamiltons antydning om den gamla vänskapen citerade
han »amicus Plato, sed magis amica veritas».
Nu uppträdde Gripenstedt, som hemställde, om icke,
utom de af Hamilton uppräknade missnöjen, äfven
funnes ett, som, kanhända omedvetet, hade sin grund
i något bittert minne af en eller annan politisk
motgång. Men om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
