Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1870 års riksdag och ministerkris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutet af riksdagen, efter en konselj, bad Ugglas
följa sig och knappt kommen inom sin dörr utan alla
preludier sade honom, att det var bäst att han ginge
ur konseljen, emedan andra kammaren vore missnöjd
med honom; hvarpå Ugglas lika kort svarade, att han
skulle genast lägga in om sitt afsked.
Redan i detta af konungen mig ovetande tagna steg
såg jag ett tecken, att äfven min timme var slagen;
och i samma vefva inställde sig hos mig friherre
Stjernblad, som ansågs för den osynlige ledaren
af majoriteten i första kammaren, och meddelade
mig å sina liktänkandes vägnar att, för det goda
förståndet emellan regering och representation,
aktades en förstärkning af konseljens krafter nödig
och att man i främsta rummet härmed afsåg kamrarnas
talmän, Lagerbjelke och Sundberg. Jag underrättade
kungen om detta samtal, som han fann böra behjärtas,
men sade tillika, att han önskade, att jag skulle
stanna kvar. Jag förklarade, att äfven jag skulle anse
lyckligt, om Lagerbjelke och Sundberg kunde förmås
att ingå i konseljen, och att jag för vinnande af
detta mål gärna skulle lämna min plats eller, om de
så önskade, tills vidare stanna kvar.
Konungen åtog sig själf underhandlingarna härom,
och jag stod hela tiden utom det inre spelet i
denna ministerkris. Man sade mig, att det hela var
en intrig för att bereda Posse inträde i konseljen,
men härom vet jag ingenting, och jag känner väl,
huru föga kringlöpande rykten äro att lita på
under dylika kriser. En dag sade mig kungen, att
Lagerbjelke icke ville gå in men att han mente, att
jag borde stanna kvar; dock vore kungen säker om att
besegra Lagerbjelkes obenägenhet, om han finge säga
honom, att villkoret för mitt kvarblifvande vore att
jämväl få in Lagerbjelke. Jag tillät mig betvifla,
att detta skulle hjälpa, men hade ingenting emot,
att försöket gjordes, dock med uttryckligt förbehåll,
att om mitt ord på det sättet begagnades, jag också
finge hålla det, om det icke hade åsyftad verkan,
hvilket kungen gillade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
