Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter reträtten år 1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till mötes, för den trefnad jag af dessa besittningar
väntat och funnit.
Med förtjusning slog jag mig 1870 års sommar ned på
Truedstorp och njöt af landskapets mjuka linier och
kvinnliga skönhet, som jag i tankarna jämförde med
nordligare sträfva trakter och särskildt med det
nyligen besökta Telemarkens manligt höghvälfda men
djupt fårade panna. På Truedstorp tillämpade jag nu:
»Hic inter omnes terrarum mihi angulus ridet.» Jag
låg här och lyddes vid naturens hjärta och sökte i
dagen framkalla all dess skönhet utan att borttaga
något af dess individualitet; icke att skapa något
nytt, endast att låta det förkväfda komma till sin
rätt. Att se andra uppfatta dess skönhet har gjort
mig lika stort nöje som att höra mig själf berömmas.
I medlet af juli gjorde jag en utflykt till
Blekinge för att besöka anhöriga. Där träffade
mig underrättelsen om det så plötsligt utbrutna
kriget emellan Frankrike och Tyskland. Det kändes
därvid besynnerligt för mig att nu stå utanför allt
deltagande i vården om riket, då jag så nyss varit
i dess medelpunkt. Jag gjorde genast ett besök
i Karlskrona hos befälhafvande amiralen, Sundin,
för att höra, huru han tänkte förfara, i den alls
icke otänkbara händelse, att Tyskland, som väl kände
kung Karls franska sympatier och hade att frukta,
det Danmark för att få revanche kunde göra gemensam
sak med Frankrike, skulle med vanlig hänsynslöshet
falla på den tanken att i tid bemäktiga sig vår
flotta. Sundin sade sig besluten att försvara
Karlskrona, så godt han förmådde, äfven emot en
afgjord öfvermakt. På hemvägen till Skåne hoppades
jag träffa kungen på Beckaskog eller i Kristianstad
på ett landtbruksmöte, men han hade då redan begifvit
sig till Stockholm. Till Sibbern, som var i Norge,
skref jag och bad honom enträget att genast begifva
sig till Stockholm, emedan jag visste ingen, hvars råd
om den utrikes politiken jag skattade så högt. Stormen
gick oss den gången lyckligen förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
