Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De båda riksdagarna år 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angående de s. k. fideikommissjuvelerna. Karl
XIV hade nämligen muntligen för grefve Magnus Brahe
uttalat, att han ville, att en del förtecknade
juveler, till värde af något öfver en half million,
skulle utgöra ett fideikommiss för chefen för hans
dynasti. Detta hade af hans arfvingar respekterats,
men någon laglig akt var därom icke upprättad, och
detta önskade änkedrottning Josefina nu skulle göras,
då hon på samma gång ville själf komplettera något,
som var förkommet. Jag uppsatte ett förslag, som
underställdes den kungliga familjen och godkändes
af kungen, medan kronprinsen och kronprinsessan af
Danmark voro i Stockholm med anledning af drottning
Lovisas sjukdom, men saken kom icke till något
resultat före hennes död, och sedan bad jag att få
öfverlämna fortsättningen af underhandlingarna till
Adlercreutz, som skulle verkställa bouppteckningen
efter drottning Lovisa.
Man hörde många berättelser från drottningens
sjuksäng om de djuptänkta och uppbyggliga ord, hon
under sina sista stunder uttalat. Den ena af hennes
omgifning hade hört ett och den andra ett annat,
och det hela lärer samlats af prinsessan Eugenie
uti en liten tryckt skrift. Då jag efter dödsfallet
besökte kungen, yttrade jag min glädje öfver de ädla
tankar, drottningen på sitt sista uttalat. Men han
svarade, att hon alls icke haft sans utan yrat de
sista dagarna, hvilket jag äfven sedan hört af andra
bekräftas. Sannolikt hade likväl icke ett ord lagts
i hennes mun, som hon icke sagt, men man hade låtit
allt det osammanhängande falla bort och hopbundit
det som behållits till ett vackert helt. Detta är
också en art af mytbildning. Hvad drottning Lovisa
angår, var hon en både begåfvad och ädel kvinna,
som säkerligen skulle vid full sans kunnat tala så
vackert som man här föreställt henne hafva talat.
I trontalet vid riksdagens afslutande öfverraskades
man af konungens tillkännagifvande, att han ämnade
före årets slut sammankalla en urtima riksdag för
försvarsfrågans lösning. Adlercreutz hade förut för
mig framkastat denna tanke, som jag på det högsta
afstyrkte att sätta i verket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
