Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1871 års ministerkris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg jag ingen annan utväg än att behålla de gamla,
hvilket jag trodde dem icke skola motsätta sig, om
kungen ville konstatera till hvilka han vändt sig
förgäfves. Kungen sade sig då skola tänka på den
saken och lät mig gå.
Hela audiensen räckte en kvart, och den lätthet,
hvarmed kungen tog mitt nej, ingaf mig den tanken,
att han gjort framställningen för att kunna säga,
att den varit gjord, men att han i sitt hjärta var
rätt nöjd, att han fått nej. Under samtalet nämnde
han flera, som han ämnat mig till kolleger, bland
andra O. Björnstjerna för utrikesärendena och Carlson
för finans. På min fråga, om Björnstjerna vore att
få, svarade han ja, men kl. ½ 4 kom Björnstjerna
till mig och berättade, att han på morgonen varit
uppkallad och anmodad att blifva utrikesminister med
mig eller Almqvist såsom justitieminister men att
han svarat nej.
På aftonen kom Carlson och berättade, att han
varit uppkallad kl. ½ 4 och då anmodad att blifva
finansminister eller konsultativ, då kungen tillika
uppgifvit, att Almqvist på morgonen samma dag lofvat
blifva justitieminister samt att Björnstjerna skulle
blifva utrikesminister.
För att fånga den ene med den andre synes kungen hafva
begagnat den lilla krigslisten att säga, att han hade
samtycken på åtskilliga håll, där förhållandet var
tvärt om.
Emellertid hade jag samma dag kl. ½ 3 varit hos
Adlercreutz i hans departement och omtalat mitt
nej samt sagt honom, att jag nu trodde kungen bragt
till att pressa de gamla kvar. Såvidt jag kunde
fatta Adlercreutz, skulle däremot icke möta något
synnerligt hinder, blott kungen ville förkunna
sina misslyckade försök och möjligen ytterligare
vända sig till Stjernblad. Han satte ock i fråga,
om icke af Arvid Posse skulle begäras hans program,
i händelse det skulle bjudas honom att ingå.
Dagen därpå talade jag några ord med Hamilton i
svenska akademien. Han fann lika med mig, att kungens
procedere icke kunde leda till något resultat och att
enda utvägen väl blefve att vända sig till de gamla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
