Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det sista året af Karl XV:s lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komminister med stor familj. För att roa hustru och barn utan
kostnad öfversatte han Terentius och fick af någon tidning
den idéen att skicka in till akademien en af sina
öfversättningar, som befanns ypperlig. Vid prisets emottagande
röjde han lika mycket sin obekantskap med världen som
en oskuld, hvilken ej ens förstod sig på att vara blyg.
Sedan namnsedeln blifvit öppnad, hade Manderström, som var
akademiens sekreterare, skrifvit till honom och bedt honom
komma in till högtidsdagen. Han kom ock på utsatt timme
och blef helt förvånad öfver att af sekreteraren blifva
framledd inför de kungliga och få en harang af akademiens
president men tyckte höfligheten fordra, att man svarade,
då man blef tilltalad, hvarför han helt obesväradt uttryckte
sin förvåning öfver att man fästat en så välvillig
uppmärksamhet vid hans »lilla opus». Manderströms mimik härvid
var obeskrifligt den ena mungipan var lika mycket
skandaliserad öfver det oerhörda afvikandet från det akademiska
ceremonielet, som den andra var road åt prästens naivitet.
Under allt detta ryckte han prästen i rocken, och då denne
likväl icke var benägen att sluta så snart, tog han honom
vid handen och ledde bort honom, medan prästen än
fortsatte att tala.
Sibbern, för hvilken jag beskref denna scen, svarade:
»Det skader ikke herrer akademici at faae et saadant hvift
af naturlig friskhed ind i sin forsamling, som det der nu
bragtes lige fra ’skärgården’.»
Kungen bar redan inom sig fröet till den sjukdom,
som skulle lägga honom i grafven, men under första delen
af vintern var han dock ännu så frisk, att han kunde göra
upp plan för ett nytt giftermål. Det är numera allmänt
bekant, att hans val fallit på en i Paris bosatt polsk fröken
Krasinsky, tvifvelsutan genom Demirgians bemedling.
Saken togs af kungen på fullt allvar, ehuru han aldrig sett
fröken Krasinsky, och Platen meddelade mig och
Manderström sina bekymmer för sättet att afvärja fullföljandet. Vi
tillrådde de starkaste protester jämte förklaring af Platen,
att om de ej hjälpte, han skulle nedlägga sitt ämbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
