Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det sista året af Karl XV:s lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misstänka, att jag framställt min åsikt i något
partisyfte, enär jag så kraftigt häfdat hvardera
kammarens rätt till veto i fråga om förändring i de
ordinarie inkomsterna. I andra kammaren gingo mitt
debet och kredit ungefär ihop till följd af mitt
uppträdande, emedan man lika mycket gladdes öfver
att frågan om afskrifning vunnit min röst i första
kammaren, som man förtörnades öfver att jag ville
hindra den andra att ensam sätta sin vilja i verket.
Under nästan hela riksdagen var konungen sängliggande
sjuk. Jag begärde och fick se honom en gång i mars
månad, då han tog vänligt emot mig. Hans utseende
var ännu mera affallet än då jag senast sett honom,
och med ett resigneradt uttryck sade han, att han
själf icke kunde märka den förbättring, som läkarne
sade honom hafva vunnit, sedan han lagt sig inne, men
krafterna och aptiten voro hjälpliga och det ansågs
tillfredsställande, att han icke förlorat mera än ett
halft skålpund i vikt sedan han stängt in sig. Men
då hans vikt förut gått ned från 11 till 7 lispund,
så voro äfven de halfva skålpunden dyrbara.
Några dagar innan han i maj flyttades ut till
Ulriksdal var jag uppe hos honom och tog afsked. Detta
var sista gången jag såg Karl XV. Döden hade då,
syntes det mig, tryckt sin stämpel djupare på hans
förtärda gestalt, men på Ulriksdal blef han sedermera
så mycket bättre, att han i juli kunde begifva sig
till Aachen. På genomresan af Skåne yttrade han dock
själf, att han aldrig mera skulle återse Sverige. Som
bekant var det ock med knapp nöd som han på hemvägen
hann till Malmö.
För den, som så älskat lifvet, var det en större
pröfning än för de flesta att vid unga år steg för
steg långsamt gå förgängelsen och upplösningen till
mötes. Sitt långa lidande bar han likväl med tålamod
och en rörande undergifvenhet.
Sommaren tillbragte jag med de mina på Truedstorp,
därifrån vi gjorde en utflykt till Köpenhamn under
expositionen, och den i september återvände vi till
Stockholm. Där deltog jag, emot min vana, i några
förberedelser till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
