Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1873 års riksdag och kompromissen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talade han icke mera därom. – Baron Funck skref
härom i ett bref, som finnes intaget i Möllers bok
om första kammaren : »Jag skulle ej för allt godt i
världen vilja dela det dryga ansvar, som den styrande
trion åsamkat sig.» Och mycket i samma anda fick jag
uppbära både offentligt och enskildt.
Många hafva trott sig anföra tillräckliga grunder
för sitt fördömande endast genom att stämpla detta
riksdagsbeslut med de båda slagorden kompromiss och
köpslagan. För min del tror jag, att samtidens dom
härom skall af framtiden ändras och att så i viss mån
redan skett. Jag har i riksdagen åtskilliga gånger
förfäktat den åsikten, att en kompromiss icke i
och för sig själf kan vara absolut förkastlig inom
politikens område utan att allt ankommer på hurudan
kompromissen är; och såsom exempel har jag anfört,
att hela vårt statsskick icke är något annat än
en kompromiss emellan de absolut monarkiska och
de republikanska styrelsegrundsatserna. Jag har
också citerat Macaulays ord, att »logiken tillåter
ingen kompromiss, medan politikens kvintessens är
kompromissen; man kan därför icke förundra sig öfver
att några af världens viktigaste och nyttigaste
politiska dokumenter äro de mest ologiska ting, som
någonsin äro skrifna». Man har velat gifva ordet
kompromiss den bemärkelse, att man kompromissat
med sitt eget samvete och medgifvit hvad som är
orättfärdigt; men i fråga om jämkning af intressen
finnes det icke alltid något, som är absolut rätt,
utan man måste nöja sig med hvad som är billigt.
Den köpslagan, som man lägger 1873 års kompromiss
till last, skulle bestå däruti, att man med
grundskatternas eftergifvande betalte bönderna
för det de utsträckt den allmänna värnplikten, som
drabbade andra än dem. Men härvid är att märka, att
den drabbade bönderna lika mycket som alla andra och
att någon orättvisa icke ligger uti att ålägga en
allmän värnplikt. Orättvisan skulle således ligga
i grundskatternas efterskänkande. I nästan alla
europeiska stater hafva funnits grundskatter, hvilka
lika mycket som de svenska iklädt sig egenskapen af
statens räntor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
