Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emellan riksdagarna 1873 och 1874
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Gösta Posse hade jag på hösten åtskilliga bref,
däruti han enligt uppdrag af fyra andra personer,
hvilka han icke fick namngifva men bakom hvilka stodo
som en sluten trupp omkring 140 representanter,
ville utforska, »huru långt jag tålde kallt
stål». Han ställde i utsikt för mig, att jag skulle få
situationen i min hand och spela den mest framstående
roll, om jag ville acceptera deras program, som
i mer eller mindre tydliga ord gick ut på att icke
bevilja några löneförhöjningar åt ämbetsmännen, förrän
genom ett förenkladt skattesystem och ett förbättradt
arbetssätt en mängd tjänster kunde afskaffas, och att
alla anslag till arméen skulle begränsas inom det då
utgående beloppet 20 millioner, åtminstone till dess
indelningsverket och grundskatterna voro upphäfda.
Jag svarade, att jag alls icke tålde något kallt
stål och att jag icke ville deltaga i något program
för den kommande riksdagen, förrän jag sett hvad
regeringen komme att framställa. Härmed var Gösta
Posse mycket missnöjd och framhöll de stora inre
olyckor, som hotade oss, därvid mycket kunde komma
att bero på uppträdandet af mig, som därför hade ett
större ansvar än någon annan i landet.
Gösta Posse, med hvilken jag från ungdomen varit
bekant, hade ett äregirigt lynne, ehuru han ofta sade
sig vara uppledsen vid politiken, och han spelade,
en icke obetydande roll, mest bakom kulisserna, såsom
en landtmannapartiets målsman i första kammaren, om
än denna roll icke var af fullt så stor betydelse,
som han själf trodde och utgaf.
Han var i början en anhängare till
representationsförslaget och satte till och med i
fråga att för den afgörande riksdagen arbeta för
att samla ihop den själfständiga adeln till ett
mäktigt parti, som skulle understödja reformen. Han
sade mig dock uppriktigt, att han då ville blifva
min högra hand – till den vänstra dugde han icke –
men tog ej illa, att jag i afseende härpå ej kunde
ingå någon förpliktelse. Tvärt om tackade han mig
på det varmaste, för det jag på hans fråga, om jag
ansåg honom lämplig för högre politiska värf, därpå
svarat ett ärligt nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
