Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1880 års riksdag och afskedet från statsministerbefattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försöket misslyckades. Kungen medgaf detta och sade sig
hoppas framgång, om jag gjorde mitt kvarstannande till
insats. Chefen för landtförsvarsdepartementet gick därefter
i författning med att revidera det gamla lagförslaget.
Genom denna lag, som nu föreslogs 1880 års riksdag,
skulle inga större uppoffringar än förut under fredstid
utkräfvas, men åt arméen skulle beredas en högst betydlig
förstärkning i krigstid, med fullt vapenöfvadt manskap,
genom dem som varit soldater men före den långt
utsträckta värnpliktsålderns slut återgått till andra yrken.
Regeringen blef sedan klandrad för det den icke på
förhand rådgjort sig med riksdagsmän och känt sig för,
huruvida förslaget hade att påräkna någon framgång, i
stället för att låta det komma som ett åskslag från en
klar himmel. Detta hade varit befogadt, om regeringen
icke varit besluten att gå fram med förslaget, äfven om
det icke hade utsikt att antagas. Men nu var det att
förutse, att om man frågat riksdagsmän af andra kammarens
majoritet till råds, så skulle de på det lifligaste hafva
afstyrkt förslagets framläggande; ty att de helst önskade
slippa det, var otvifvelaktigt, och trycket på dem skulle
naturligtvis förminskas, om dess ledande män kunde
åberopa, att de på förhand varit tillfrågade men afstyrkt.
Ehuru inga åtgärder vidtagits för att förhemliga
regeringens plan, tycktes det vara en öfverraskning för den
stora allmänheten, då beslutet i trontalet förkunnades. Det
väckte dock till en början icke något utomordentligt
uppseende, och efter hvad jag kunde förmärka hoppades andra
kammarens ledande män, att man tyst och stilla skulle
kunna förkasta förslaget, utan att däraf skulle uppstå andra
följder, än att möjligen krigsministern afginge, hvaruti man
icke såg någon stor skada. För att förekomma, att
landtmannapartiet med en sådan uppfattning skulle på någon
sammankomst utan tvekan fatta beslut om afslag på lagen,
hvarefter jag väl visste, att allt vidare ordande tjänade till
ingenting, beslöt jag att redan vid remissen af den kungliga
propositionen framhålla frågans politiska betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
