Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1880 års riksdag och afskedet från statsministerbefattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle anse det fördelaktigt, att partiet icke
stannade vid ett enkelt afslag.
Jag beredde mig nu blott på att falla med ära. Det
var ingen lätt uppgift att i denna fråga tala i båda
kamrarna. Helst hade jag velat uppträda först i den
andra, emedan det i själfva verket var där, som slaget
skulle vinnas eller förloras. Men genom en manöver
och emot öfverenskommelsen i talmanskonferensen
satte sig andra kammaren i efterhand och beslöt att
företaga värnpliktslagen en plenidag senare än första
kammaren för sig utsatt. Möjligen hoppades man, att
äfven första kammarens majoritet skulle afslå lagen
till följd af sin ovilja mot 1873 års kompromiss, och
andra kammaren undginge då att ensam bära tadlet för
att hafva framkallat en ministärförändring. Däremot
var man öfvertygad, att om andra kammaren förut hade
förkastat lagen, skulle första kammaren otvifvelaktigt
bifalla den.
Jag måste således först uppträda i första kammaren
och sökte därvid att så litet som möjligt beröra
1873 års skrifvelse, om hvilken nu alls icke var
fråga och som jag visste i denna kammare hade så
ifriga vedersakare, att regeringen skulle förlora
många röster om den förklarade sig ännu vidhålla
kompromissen. Jag tvingades likväl af flera talare
att slutligen bekänna kort och förklara, att jag stod
kvar på 1873 års grund. Detta oaktadt biföll första
kammaren värnpliktslagen med betydlig majoritet, efter
en fyra dagar lång öfverläggning. Innan diskussionen
ännu i andra kammaren var afslutad, men sedan det
var uppenbart, att frågan där skulle falla, begärde
jag ännu en gång ordet i första kammaren och yttrade:
»Sedan första kammaren nu har godkänt den föreslagna
värnpliktslagen, så anhåller jag att få afgifva en
förklaring, som måhända kan vara behöflig för att
mitt handlingssätt icke må kunna missförstås. Man
skulle nämligen kunna föreställa sig, att jag icke
fäster lika stor betydelse vid ett bifall af första
kammaren som vid ett afslag af andra kammaren, då jag,
i händelse slutet blifver sådant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
