Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter afskedet (1880, 1881, 1882)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I andra kammaren rönte den däremot åtskilliga
motsägelser. Det hade till en början väckt ovilja, att
förslaget blifvit förberedt i en enskild konklav inom
landtmannapartiet, utan att kammarens öfriga ledamöter
tagits till råds. Men äfven i själfva saken yttrades
af några betänkligheter emot pensioner för politiska
förtjänster, som kunde urarta till majoriteternas
partibelöningar. Erik Sparre anmärkte ock, att den
ifrågasatta belöningen väl egentligen skulle vara
för representationsreformen, men denna vore ett
medel och icke ett ändamål samt hade hittills icke
verkat något godt. Däruti instämde äfven Rundgren. Å
andra sidan uttalade sig flera, som ej tillhörde
landtmannapartiet, för bifall till motionen, hvilket
också utan votering blef kammarens beslut.
I skrifvelsen härom heter det, »att riksdagen,
såsom en gärd af det erkännande svenska folket
ägnar f. d. statsministern friherre Louis De Geers
förtjänster om det allmänna, anvisat ett belopp,
motsvarande hela den lön, han såsom statsminister
uppburit, eller 18,500 kronor, att årligen, från
och med den dag friherre De Geer icke längre uppbär
statsministerslönen, till honom under hans återstående
lifstid af allmänna indragningsstaten utgå.»
Utan tvifvel låg det sanning i betänkligheterna mot
att gifva nationalbelöningar åt politiska personer,
och jag skulle ansett det orätt att mottaga den mig
nu beviljade pensionen, om den blifvit mig gifven
af en partimajoritet. Men då första kammaren beslöt
den utan ringaste invändning från något håll och
jag alldeles icke uppträdt såsom någon anhängare
af landtmannapartiet, hvilket jag tvärt om under de
sista åren med all makt bekämpat, tyckte jag mig kunna
med godt samvete mottaga hvad som bjudits mig, ehuru
det efter diskussionen i andra kammaren visserligen
icke skedde med oblandad tillfredsställelse. Utan att
såra riksdagen skulle jag icke heller kunnat efteråt
afsäga mig pensionen, sedan jag förut på förfrågningar
förklarat mig vilja mottaga den.
Emellertid hade jag skilts från ministerbänken
i godt förhållande till båda kamrarna; och äfven
kungen förklarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
