Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen och ministerkrisen år 1883
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast med inskränkning af de värnpliktiges öfning i
fredstid till sextio dagar, men sannolikt var detta
icke de djupa ledens mening. Af det hela fick jag
den uppfattning, att i försvarsfrågan funnos bland
riksdagsmännen vida flera nihilister, än som ville
bekänna det. Äfven bland indelningsverkets vänner
voro ganska få benägna att gifva det någon större
utveckling, utan de nöjde sig helst med hvad som
fanns.
Och om sinnesstämningen var sådan hos riksdagens
flertal, så var den det ännu säkrare inom landet. Så
stora förändringar, som vid denna riksdag voro
föreslagna, kunna svårligen, och böra knappt,
genomföras utan att hafva ett säkert stöd i den
allmänna meningen; och det var därför måhända
lyckligt, att de icke vunno riksdagens bifall. Jag
arbetade likväl för dem i den öfvertygelse, att
en billigare och varsammare uppgörelse af frågorna
om indelningsverket och grundskatterna i en framtid
svårligen kunde vinnas och att, om förslagen nu föllo,
föga utsikt fanns, att en lika god härordning skulle
komma till stånd, förrän vi lidit svåra nederlag
eller förlorat vår själfständighet. Vårt förnämsta
hopp måste därför hvila därpå, att vi alltjämt få
lefva i fred eller att ingen af de oss omgifvande
grannarne unnar oss åt den andre.
Omedelbart efter dessa frågors afgörande innehöll
Posttidningen den för många öfverraskande
underrättelsen, att hela statsrådet begärt sitt
entledigande.
Efter min uppfattning, som jag meddelade åt Posse,
då han kom till mig för att tala om situationen, var
en konseljförändring icke påkallad. De stora frågorna
hade fallit på ett sådant sätt, att sannolikt ingen
annan ministär skulle omedelbart vilja våga försöket
att lösa dem; och om ingenting stod att uträtta,
kunde lika väl de gamla ministrarne stanna kvar. Dock
fann jag svårigheterna för kvarstannandet ökas däraf,
att konseljens afskedsbegäran blifvit publicerad. Jag
ansåg det visserligen riktigt, att konseljen hemställt
till kungen, huruvida han icke ville göra någon annan
kombination, men detta borde tillsvidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
