Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1884-1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klockan mellan 11 och 12, af ett sakta buller,
som kom från mina näst intill sängkammaren belägna
rum. Det hördes, att man där inne var sysselsatt med
att bräcka och bryta sönder någonting, hvilket jag
föreställde mig vara mitt kassaskåp. Oaktadt mina
tillrop fortsattes detta arbete, hvaraf jag befarade,
att där antingen funnos flera eller åtminstone en
väl beväpnad bof, som icke ens lät skrämma sig af
att höra sig vara upptäckt. Jag fann det vid sådant
förhållande orådligt att ensam gå anfallsvis till väga
och försökte att påkalla hjälp genom öppnade fönster
både åt gatan och gården. Ett ensamt fruntimmer
stod på den folktomma gatan och tittade upp men
rörde sig icke ur stället, då jag bad henne hämta
polis, hvarför jag misstänkte henne stå på vakt för
tjufvarnes räkning. Allt fortgick under tiden ett
sakta knackande och brytande i rummet bredvid. Jag
tänkte nu på huru jag skulle blifva till ett allmänt
åtlöje, om jag stod med armarna i kors och hörde
på huru tjufvar bemäktigade sig mina värdepapper
och förmyndarhandlingar, och ehuru med en känsla,
att jag dumdristigt utsatte mig för en större fara
än mina papper voro värda, fattade jag en eldgaffel,
drog ifrån rigeln på dörren och begaf mig genom en
liten passage in till mina rum, följd, utan att jag
visste det, af min hustru. Här fann jag dubbelfönstren
till en åt en balkong vettande glasdörr krossade
och spridda öfver golfvet men ingen tjuf. Han eller
de hade tagit till flykten, då jag låste upp dörren,
och lämnat alla dörrar ut till trappan efter sig öppna
samt försvunnit. Jag fann kassaskåpet ouppbrutet och
framtog därur i ändamål att eftersätta tjufven en
revolver, som jag brukade hafva med mig på landet,
och började ladda den med patroner. Carolina fick
emellertid upp folk i huset, men när hon återkom
till mig, fann hon mig ännu sysselsatt med laddningen
och endast mekaniskt, halft medvetslöst svarande på
hennes frågor. Hon blef ängslig och bad mig genast
gå till sängs, hvilket jag liksom halfsofvande
också gjorde. Under det andra sökte efter tjufven,
hvilken slutligen fasttogs gömd inne på gården och
befanns hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
