Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1884-1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
års kompromiss, och få riksdagsbeslut hafva skänkt
mig en större tillfredsställelse än det, som nu
fattades om försvarsverket och grundskatterna. Största
förtjänsten häraf tillfaller ministären, som med
riktig blick för hvad som var möjligt och icke
möjligt uppgjort ett förslag, däruti indelta arméen
lämnades orubbad men en ersättning af 30 procent
af indelningsbördan och lika stor afskrifning på
grundskatterna erbjödos emot en god värnpliktslag
med ökade åldersklasser och öfningsdagar. Förslaget
försvarades med kraft och utmärkt skicklighet af
ministären, som nu räknade inom sig flera synnerligen
framstående män och talare såsom Themptander själf
i främsta rummet och vidare krigsministern Ryding,
justitieministern Steyern, ecklesiastikministern
Hammarskjöld och civilministern Krusenstjerna,
hvilka alla voro karlar för sin hatt och vuxna sina
ämbeten. Jag understödde ministären af bästa förmåga,
och efter många svårigheter, sammanjämkningar och
prutningar, ur hvilka Carlson, såsom vanligt, var
den som mest bidrog att finna en lycklig utgång, gick
förslaget igenom i båda kamrarna. Hvad som särskildt
gjorde mig glädje var, att flera förutvarande
konservativa motståndare nu röstade för bifall
och däribland så betydande män som Sundberg och
Bergström.
Den norska frågan, som hvilat i många år,
bragtes nu åter till lif genom svenska riksdagens
bifall år 1885 till en hvilande grundlagsförändring,
hvarigenom det ministeriella statsrådet skulle
förstärkas med en svensk ledamot och således komma
att bestå af statsministern, utrikesministern och
ett ytterligare svenskt statsråd. Detta väckte ond
blod i Norge, och frågan om sanktion å beslutet
hotade ömsevis med strejker både inom svenska och
norska statsrådet, allramest med afseende å den
formella behandlingen. Jag blef flitigt tagen till
råds af de svenska statsrådsmedlemmarne och ville
häfda den ståndpunkt, att liksom Sverige påstod,
att ståthållarfrågan »angick båda rikena», ehuru
ämbetet omtalades endast i norska grundlagen och
därför enligt riksakten borde behandlas i sammansatt
statsråd, så »angick» det ministeriella statsrådets
sammansättning Norge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
